Smultronställen

Norge

2010-06-24T02:34:00.000+02:00

Nu far jag till Trondheim och träffar kompis! Hurra! Det blir bra!

Puss!

Störst av allt ÄR kärleken

2010-06-20T01:40:00.002+02:00

Bäbis-stöld

2010-06-12T12:59:00.002+02:00

När jag läste det här, om den österrikiska kvinnan som kidnappade en liten bebisflicka så blev jag först helt chockad, hur kan man göra något sådant? Men efter att ha läst hela artikeln förstår man att historien egentligen är fruktansvärt tragiskt. Kvinnan som kidnappade barnet medan mamman provade kläder i en HM-butik hade tydligen själv förlorat sitt barn i samband med förlossningen några veckor tidigare. Grannar till kvinnan hade sett henne släpa runt på en tom barnvagn i några veckor, dvs hon blev lite knäpp när det hände. Vilket man ju verkligen kan förstå, tänk att vara gravid med en bebis i 9 månader, och vänta och längta, och när bebisen äntligen ska födas så dör det direkt efter att det har fötts. Det måste verkligen kännas fruktansvärt! Inte för att detta ger någon rätt att kidnappa andras barn, men det gör det hela en aning mer förstå-bart.

Men tänk ändå så otäckt att tänka på, det händer ju tyvärr lite då och då att barn dör under förlossningen. Några av dom mammor som är med om det lär ju bli som den här kvinnan, och är på jakt efter en unge som de tycker är rätteligen deras. Bäst att hålla uppsikt över barnvagnen liksom...

Cupid

2010-06-09T11:01:00.002+02:00

Folk idkar älskog överallt på Phyllebo. Jag kan inte koncentrera mig!

Nationaldagen

2010-06-07T01:17:00.003+02:00

Litet troll är hemma efter en heldag i Stockholm där Värmlands Nation var på nationaldagsfirandet på Skansen för att ta emot en fana av kungen! Först fick vi ämbetsmän som var med gå i procession tillsammans med ett stort gäng andra föreningar från Kungsträdgården till Skansen. Mycket kul, och som en liten dröm som gick i uppfyllelse; ett långt tåg med en massa fanor och folk, flankerade av en stor publik nyfikna människor.

Sen framme vid Skansen fick vi föreningsmänniskor stå på ett speciellt ställe, bara några meter från där kungligheterna och andra kändisar kom intågande på Skansen. Väldans coolt. Ceremoni med tal av kungen, sång och annat följde, och sen fanutdelning. Där programledare Martin Timell påpekade, till alla värmlänningars förtjusning, att vår 1Q Magdalena är fasligt lik kronprinsessan. Vad var det vi alltid har sagt liksom!

När alla kungligheter sedan skulle paradera ut var jag typ 1 meter ifrån dem, närmast var jag Daniel Westling, han hade samma stela leende som han alltid har.

Efteråt blev jag och två till värmlänningar intervjuade för fransk TV. Också häftigt.

Nu är jag trött som en sömnig snigel, så nu blir det kudden! Godnatt små kamrater, och tack för idag, nu slumrar vi alla så gott.

Missinassen

2010-06-02T03:11:00.003+02:00

Vad fan gör jag uppe så sent? Jo! Påminner mig själv om denna känsla! Håll mig till den och det blir naaajs!

Ser fram emot morgondagen, en riiktig tjejkväll som kommer avslutas på Göteborgs och studentskiva! Spännande att gå tillbaka två år i tiden! Kommer bli aaaawesome!

Nytillskott!

2010-05-27T01:22:00.002+02:00

Jag har fått fem nya rumskompisar! Fem små guppysar har fått flytta in i mitt lilla rum, i sitt alldeles egna lilla akvarierum. Så sött och trivsamt som bara den!

Överlag känner jag mig fasligt huslig just nu, en massa fina odlade-från-frö-krukväxter och nu ett litet akvarium med små vänner! Så fint som det kan bli!

Drömmar

2010-05-24T15:02:00.004+02:00

Jag drömmer så märkligt varje natt. Inatt drömde jag till exempel att jag fick trillingar. Och direkt efter att dom fötts blev dom typ 1 år och den ena pojkbäbisen försökte döda den andra pojkbäbisen. Dom hette Gustaf, Theodor och Theodora. I en annan dröm samma natt så var jag och min familj (typ) jagade av något ont. Och vi flydde runt i en massa hus och så slutade det med att vi räddade oss undan i Darkwin Duck-flygplanet.

Jag har också märkt att jag drömmer om en massa saker som jag sett eller varit med om för flera flera år sedan. Saker som jag har glömt bort eller inte tänkt på sen dess. (Darkwin Duck-flygplanet är ett exempel på det) Vad är det som får mig att drömma om sånt liksom! Så himla märkligt!
Och det konstigaste av allt är att jag verkligen drömmer varje natt! Och mycket varje natt. Vilket gör att jag blir utmattad och vaknar jättesent varje morgon.
Jag undrar vad det är som gjort att jag drömmer så mycket just nu.

En förlorad tid..?

2010-05-13T00:08:00.002+02:00

Jag håller just nu på att klistra in stora mängder kort i album från ungefär sommaren tills nu. Det gör mig glad, för jag älskar att kolla i gamla album och minnas, om det är nåt som får mig att spinna så är det minnen. Jag älskar foton, filmer, små lappar man har skrivit och annat som får en att komma ihåg alla fantastiska stunder som man har upplevt.

Men ibland när jag sitter och klistrar och skriver så tänker jag... om 80 år, när jag är död, då kommer ingen att uppskatta albumen, ingen kommer tycka att mina minnen är värda att spara. Ingen kommer bläddra igenom dom då tummade sidorna, utan albumen kommer att ligga i någon låda på någon vind, om dom inte rent av är slängda. Det är då jag hoppas och önskar att det kommer finnas någon, kanske ett barnbarn eller barnbarnsbarn som tycker, liksom jag, att minnen är fantastiska. Och som kommer uppskatta mina album lika mycket som jag uppskattar att bläddra i och titta på gamla bilder från när min mormor och min farmor var unga. Tyvärr finns det ju inte lika mycket från den tiden, men det är kanske det som är det fina i kråksången. Att veta att de gamla svartvita fotografierna man håller i sin hand är några av de få minnen som finns kvar från en tid som ändå är så kort tillbaka i tiden. Trots att bilderna kanske bara är 50 år gamla så finns det väldigt få bilder från den tiden.

Hur som helst så vill jag tro att det kommer finnas någon liten släkting som kommer titta i mina album och tänka att mormors mor Johanna verkade vara en rolig tjej, och undra hur jag var i verkligheten. Hur jag lät när jag skrattade och vad jag tänkte på när jag dansade under Värmlands tak. Jag vet i alla fall att jag undrar det om mina äldre släktingar. Jag önskar ibland att man kunde åka tillbaka i tiden och få prata med dom. Få veta allt det där man undrar om, alla krokiga historier och hemliga kärleksaffärer. För visst lär dom ha varit ungefär som vi? Fast på en tid när mobiltelefoner inte fanns, och man var tvungen att ringa till hemtelefonen om man ville prata med varandra.

Åh. Minnen. Jag lever för dem!

Cyklerier

2010-05-12T12:40:00.002+02:00

Jag kommer ihåg när jag var liten och precis hade lärt mig cykla. Jag cyklade fram och tillbaka längs våran gata, men jag var tvungen att sätta ner ena foten varje gång jag skulle svänga runt i änden av gatan (eller så långt jag vågade mig) och cykla tillbaka. Lite så känns det ibland. Som om man inte riktigt lärt sig, och måste sätta ner foten i svängarna.

Lördagsdepp

2010-05-08T14:53:00.002+02:00

Det är lätt att känna sig less när man inte har mycket för sig. Minsta lilla sak man ska göra blir som att bestiga ett berg, och man känner sig slö, slapp, likgiltig och bara dålig. Jag känner mig precis så nu, plus att jag kan lägga till på min lista att jag har varit sjuk eller liknande ungefär sen i november förra året. Sju månader av sjukdom liksom. Hur som helst så har alla mina halsinfektioner, njurbäckeninflammationer och halsoperationer och all den medicinering som därmed tillkommer gjort mig till en vandrande zombie. Jag är trött 24/7, kan sova tolv timmar en natt och ändå vilja ta en eftermiddagstupplur. Jag har ingen ork i kroppen att göra någonting och allt det här påverkar mig naturligtvis i skalleknoppen också. Jag blir ledsen av att inte orka någonting, och känner mig bara värdelös som inte gör någonting. Jag är så förbenat trött på att inte orka och alltid ta det lugnt. Jag har tvingats ha typ tre vita månader känns det som, och även om alkohol inte är det viktigaste är det tråkigt att aldrig kunna vara med. Alltid tänka på att vara försiktig.
Men nästa vecka är det vårbal, och jag ska minsann dricka ur varenda glas och kunna äta upp all mat på tallriken utan att grimasera vid varenda tugga. Risken är väl att jag däckar efter ett glas vin eftersom jag är så ovan, och må så vara i så fall. Jag är så tröööött på att inte kunna dricka och äta vad jag vill.

Jag får väl ändå, som mamma sa, vara tacksam att all den här sjukdomen ändå kom när jag typ är "ledig" en termin. Hade jag börjat lärarprogrammet redan nu, eller fortsatt med sjukgymnastprogrammet, eller om allt detta hade kommit nästa termin, hade jag halkat efter och missat en termin på grund av all jävelskap. Tack för det då i alla fall.

Nu ska jag inte deppa ner mig själv allt för mycket. Jag behöver mat tror jag. Mitt andra riktiga mål mat! Wii.

Vattenfall!

2010-05-05T20:02:00.003+02:00

Tror minsann att jag närmar mig tillståndet då man kan kalla mig på bättringsvägen! Idag har jag till "middag" fått i mig en skål risoni och hela 6 dl päronsaft! Jag har ju en del att ta igen innan huden på min hand "lägger sig ner" direkt när man nyper i den. Sitter dessutom med ytterligare ett 3 dl-glas saft som ska ner. Vilket jag inte tror blir några problem, för efter andra klunken päronsaft har knivarna i halsen slutat skära, så jag kan dricka i princip utan smärta! It's amazing!

Ikväll ska jag klistra de sista korten jag inte hann klistra sist jag framkallade, för imorgon ska jag hämta hem de 569 korten jag framkallade idag.

Stora tider!

2010-05-05T14:49:00.002+02:00

Idag har jag lyckats äta hela två tallrikar soppa, OCH druckit minst tre stora klunkar vatten när jag svalde mina piller för en liten stund sen. Så mycket har jag inte fått i mig på en och samma dag på en vecka! Halleluja!

Sköna maj har kommit till vår bygd igen! Årstidsklockan klämtar närmare bestämt femte maj och fram till nu har solen skinit över stan. Jag släpade mig själv och halsen ut till innergården och låg och solade och läste i ett par timmar. Sen var det dags för rumsvisning, och nu har solen gömt sig bakom gråa moln, så nu håller jag mig inne.

Dags för en ny framkallning av kort. Har så galet mycket att klistra in, det kommer bli över 500 bilder från sommaren fram till nu. Galet.

Uppdrag: dricka!

2010-05-03T19:02:00.003+02:00

Kvällens uppdrag: Få i mig dessa coca color...

Jag varken äter eller dricker vilket resulterar i att jag torkar ut. Huden på min hand står kvar ett tag innan den lägger sig ner när man nyper i den, och handflatorna är alldeles fåriga och "spåriga". Plus att jag känner mig lite smått tumelumsk ibland, är ofantligt trött hela tiden, rycker till på konstiga sätt när jag vilar och så vidare. Så nu har mamma köpt dessa flaskor och typ tvingar mig att dricka dem innan kvällen är slut. Känns som att bestiga ett berg, men det ska nog gå.

En kväll på slottet...

2010-05-02T21:54:00.003+02:00

En slags helg har förflutit. Valborg fungerade helt okej trots operationsont. Men igår. Balen på slottet. Kan ha varit den värsta kvällen någonsin. Och första sittningen då pauserna mellan rätterna var bättre än när mat stod framför näsan.

Rätt tidigt känner jag att smärtlindringen inte riktigt fungerar. Tänker att, värre än såhär kan det väl inte bli, och försöker ignorera det onda. Så kommer första smällen. Slottet har glömt bort att jag beställde specialmat för halsen. Det bestämdes i alla fall att jag skulle få fisken istället för kycklingen, och jag trodde att jamen detta blir nog bra. Efter att ha pressat ner förrätten, gös- och laxpaté med löjromsdressing var halsen rätt ledsen på mig, men hittills var det helt ok. Det var när huvudrätten kom in som det gick utför direkt.

Fisken i sig skulle ha gått bra att äta, men det visade sig, efter första tuggan, att såsen den låg i var stark, väldigt stark. Fick ner tre små tuggor av fisken innan halsen protesterade och skrek ut sitt missnöje. Jag trodde jag skulle smälla av, det sved och gjorde nåt så in i helvete ont att jag var tvungen att stirra ner i bordet och bara koncentrera mig på att andas och försöka vänta ut det onda. Mer mat blev det inte för mig, då det kändes som om Eyjafjallajökull hade bytt destination och nu bodde i min hals. Voltaren-tabletten jag tagit någon timme innan fungerade verkligen inte. Satt och var ett förfärligt tråkigt bordssällskap, jag kunde inte prata på grund av smärtan, och knappt koncentrera mig på vad de andra sa, talen och stämningen. Och dessutom fick jag ju inte dricka någon alkohol.

Helena kommer fram till mig för att fråga hur jag mår, och här börjar det brista ordentligt. Har sen fisken suttit och försökt hålla tillbaka tårarna med rätt lyckad framgång, men när familjen kommer till en och förstår hur man mår med bara en blick så klarar jag det inte längre utan tårar börjar trilla sakta. Försöker bestämt hävda att jag inte vill lämna min plats, och tillslut ger syster upp och går sen tillbaka till sig.

Strax efter tror jag att jag ska dö, så jag smsar mamma och ber om direktnumret till öron-näsa-halskliniken. Bestämmer mig för att det inte går längre och smiter ut ur Rikssalen. Gömmer mig bakom någon form av visningsmonter nere vid garderoben och ringer till sjukhuset. Under snyftningar och tårar och snörvlanden lyckas jag berätta hur det är, och de tycker att jag ska åka in för att bli undersökt och få starkare medicin.

Så kommer syster Helena ner till mig och vi tar en taxi tillsammans till avdelning 79F. Väldigt skum känsla att stövla in på sjukhuset i balklänning... Får i alla fall träffa en doktor (för övrigt samma läkare som tog bort halsmandlarna) som konstaterar att det inte är någon infektion på G utan att det helt enkelt kan vara så att det gör mycket ondare efter några dagar. Får i alla fall något morfinliknande preparat i mig och med mig. När jag tycker att tabletten har börjat verka något åker vi tillbaka till slottet. När tabletten inte har tagit bort smärtan helt efter en timme tar jag, enligt anvisning, en tablett till. Här kommer det märkliga. Efter andra tabletten blir det bara värre och värre. Det blir nästan lika illa som innan sjukhuset.

För att inte denna historia ska bli ännu längre gör jag sluthistorian kort. Efter diverse kaffedrickande (inte jag) och serenadsjungande var det dags för balgästerna att ta sig ner till Värmlands nation för dans. Då bestämde jag mig för att göra slut på lidandet och ta en taxi hem till Phyllebo och sängen för att försöka sova bort det onda. En elak balgästkärring försöker sno min taxi, och först stod det typ 5 pers där som ville åka med (dvs att jag inte skulle få åka i taxin) och efter endel tjafs från hennes sida (hon verkade inte fatta varken att 1) jag inte skulle till värmlands och 2) att det var jag som hade beställt taxin) slutade det med att taxichauffören körde ner dem till värmlands, där de betalade för färden dit. Sen när de hade hoppat ur sa taxichauffören att eftersom jag hade varit så snäll (antar att han menade att jag hade låtit dem åka med ändå) så fick jag åka gratis från Värmlands till Phyllebo. När han sa det trodde jag att jag skulle börja grina igen, tänk att det finns så snälla människor! Han gjorde så att min kväll i alla fall slutade helt okej.

Väl hemma slängde jag av mig smycken, insigne, klänning och skor och kastade mig snart i sängen och efter några djupa andetag och avslappning släppte den elakaste smärtan och jag kunde tillslut falla i efterlängtad sömn.

En fruktansvärd upplevelse. Men jag vill också påpeka att det hade varit ännu värre utan de som hjälpte mig och brydde sig om hur jag mådde under kvällen. Helena, mamma&pappa, Anton, Linda, Lisa, Olle... ni vet nog vilka ni är. Tack!

Kvalborg!

2010-04-29T22:44:00.003+02:00

Här på Phyllebo börjar mina fellow Värmlänningar tagga inför morgondagen, det vill säga, kvalborg är i full fart. Själv har jag ägnat dagen åt att fixa övernattningsställe åt bandet från Karlskoga som ska spela på Värmlands kvalborgsklubb ikväll. Städat och städat och städat och köpt billiga ihopfällbara sängar från IKEA och bäddat med kuddar och påslakan som underlakan. Så nu är jag lite trött. Dessutom förberedde jag bakgården inför valborg med soptunnor och fina tydliga skyltar, så om valborgsfirarna imorgon slänger skräpet fel i våra soptunnor är det minsann inte mitt fel. Och så har Göran barrikaderat valvet, så nu kommer bara behöriga in. Bra där.

Jag önskar verkligen att jag fick vara en av de där valborgsfirarna som slänger skräp i fel soptunna imorgon! För jag mår ju hur bra som helst, och skulle kunna vara döödstaggad om det inte vore för att jag stundvis har helvetiskt ont i halsen. Just nu är det faktiskt riktigt bra, det kommer stunder då det knappt gör ont alls, och jag märker att de stunderna blir fler och fler ju längre tid sen operationen det går. Vilket är HÄRLIGT!

Nä nu ska jag försöka blunda för kvalborgsmusiken och krypa till kojs.

ps. bara så att ni vet så skriver man valborg med liten begynnelsebokstav. Det fick jag lära mig i ergo idag! ds.

Today's gonna be a good day!

2010-04-29T12:54:00.003+02:00

Jag ska inte bara klaga, idag tror jag blir en bra dag, smärtstillande funkar! Jag har inte ont! Man blir tacksam för varje sekund utan smärta, och nu har det varit "bra" i flera timmar, halleluja! Ser även relativt "fint" ut i halsen, på rätt väg är det i alla fall, även fast det är en rätt lång bit kvar...

En glad nyhet! Min grapefrukt-planta har börjat gro! Hurra!

Självömkan

2010-04-28T18:30:00.003+02:00

Det är väldigt lätt att tycka synd om sig själv, faktiskt. Inte nog med att halsen vill döda mig, gissa vad som har hänt på min handrygg där jag hade en droppnål? Jo, jag har fått tromboflebit. Okej, inte något farligt på nåt sätt, men ändå, det är så typiskt.

Det är sjukt drygt att vara taggat och sugen på att göra en massa saker, men hindras av en dum hals! Fyy. Blä. Usch!

Kom på en till sak som jag verkligen inte kan göra; hicka. Ont ont.

Dag två, post op

2010-04-28T17:26:00.003+02:00

Jag är ett jävla kolli. Ett kolli som kan tänka och mår bra, men som inte kan röra sig eller göra nåt som har med huvudet att göra. Det gör ont att:

svälja
hosta
spotta
nysa
gäspa
skratta
prata
vrida huvudet upp/ner, höger/vänster
peta bort matrester med tungan

Dessutom gör hela käkpartiet fruktansvärt ont, ungefär som om jag har en inflammation i alla käkmuskler på samma gång. Tungans bakre del gör också ont, ont, antar att det beror på att dom drog fasligt i den när dom drog den åt sidan under operationen.

Två framsteg idag i alla fall, gomspenen och slemhinnan runt om är inte lika uppsvullen idag, så det känns inte som en klump koagulerat blod längre. Och sen så går det liite lättare att prata, låter inte lika svullen och tjock i halsen de gånger jag lyckas uppbåda min röst.

Innan varje måltid ska jag "ta" en slags lokalbedövning som är det värsta jag varit med om. Först ska jag gurgla och spotta ut 15 ml. Det är bara det att jag måset använda en helt ny teknik när jag gurglar nu för tiden eftersom mina stoppklossar är försvunna. Så jag misslyckas ju hela tiden och gurglar upp skiten i näsan. Sen ska jag också gurgla och svälja 15 ml, vilket också är förjävligt. Dessutom blir hela tungan helt bedövad, så man känner ju ingen smak!

Nu ska jag gå och göra klart middagen, Broccoli och vårlökssoppa, yummie... JAG VILL TUGGA!!!

Operationen den 26 april 2010

2010-04-27T16:22:00.000+02:00

Måndagen den 26 april 2010 klockan 07.00 anmälde jag mig i receptionen på avdelning 78/79 på Akademiska sjukhuset. Då visste jag inte att denna dag skulle bestå av i princip ändlös väntan.

Anledningen till att jag skriver denna långa berättelse om en ganska så odramatisk och väldigt vanlig operation är främst för min egen skull, jag vill minnas hur det var! Men även för föräldrar, syskon, vänner och mor- och farföräldrar som undrar hur jag mår och vad som hände. Ett bra sätt för mig att slippa dra allt trehundra gånger dessutom… =)
Efter att ha fått mitt rum och kommit till rätta där i la jag mig på sängen. Efter en kort stund fick jag en rumskamrat, en cirka 40-årig utländsk kvinna, väldigt trevlig, men vi pratade inte så mycket med varandra. Sedan kom två sköterskor in och vi blev ”märkta”, fick våra patientarmband. En stund senare var det dags för dem att sätta dropp. Min granne var först ut och jag hörde tyvärr att det verkade vara så att den ena sköterskan antingen precis var färdigutbildad eller gick på praktik (tror på det första eftersom det stod Sjuksköterska på hennes, i och för sig handskrivna, namnskylt), för hon frågade sin kollega om råd hela tiden, och verkade få försöka några gånger innan hon lyckades. Till min grannes förfäran tror jag, för de fick upprepade gånger påminna henne om att andas. När de var klara sa den ovana sköterskan att ”Alltså jag har ju satt nål förut, men det var ett år sen”. Suck. (För övrigt fick jag här lära mig att när de sätter dropp är det inte en nål som sitter i blodkärlet utan ett tunt plaströr).
Sedan var det dags för min tur. Efter mycket rådgörande och ”känning” på mina armar och handryggar beslutade de sig för att prova i ena armvecket. Tyvärr, eftersom jag hatar att ha dropp där eftersom jag tycker att de känns väldigt obehagligt att röra armen då. Efter en liten stunds ”grävande” i armvecket gav hon upp, och bad istället sin kollega sätta droppet i andrahandsvalet, höger handrygg. Toppen! tänkte jag, och snart droppade det in glukoslösning i mina blodkärl. Nu ska jag inte vara för elak, båda sköterskorna var faktiskt supertrevliga och rara även fast det var jobbigt att de inte ”bara kunde sätta i droppet någon gång”. But hey, alla måste ju lära sig någon gång! Och eftersom jag inte är särskilt nålrädd är väl jag en bra övningskanin i alla fall.

Sköterskorna gick i alla fall tillslut och jag började fördriva tiden, mestadels med ljudbok och mobilspelet BubbleTown (som för övrigt är totalt berooendeframkallande). Började även fundera lite på operationen, måste ju erkänna att jag var lite nervös. Men faktiskt framförallt så var jag fruktansvärt nyfiken på hur det skulle vara att sövas. Jag är ju rookie på att bli sövd, så jag såg faktiskt fram emot det. Hade även en TV på rummet, så jag kanalsurfade lite bland morgonprogrammet, inget att hänga i julgranen direkt!

Ett rätt irriterande störningsmoment var min grannes familj som var hos henne typ hela tiden. Framförallt hennes man, men även senare hennes föräldrar tror jag. Även om de inte pratade högt så pratade de hela tiden, dessutom på ett språk jag inte förstod. Fruktansvärt irriterande, försökte stänga ute ljudet med min ljudbok, men jag hörde ändå deras röster genom och det var otroligt störande. Kunde inte alls koncentrera mig och vila. Dessutom känns det inte så himla lustigt att ligga halvnäck i sjukhuskläder när det sitter en man i stolen alldeles snett bakom sänngen.

Vid tjugo över 9 kommer en hel arsenal av människor in i rummet, läkare och sjuksköterskor. Antar att det var någon slags rond. I alla fall får vi då det ödesdigra beskedet: Ni kommer kanske inte att opereras idag, för vi har en sjuk i personalen. Faaaaaaaaaaan!! Tänkte jag. De berättade att om det inte blev av idag så skulle det bli imorgon eller i alla fall inom en vecka. Skulle operationen inte bli av idag så skulle det rasera alla mina planer för veckoslutet. Förutom att jag tagit på mig att jobba på Värmlands champagnegalopp (kommer ju ändå inte kunna festa, men vill på något sätt vara med, så jag kommer stå i dörren och ta betalt av alla fulla och glada studenter under galoppen) så är det ju framförallt Värmlands Nations jubileumsbal på slottet på lördag! En oro flög över mig, men vi fick vackert vänta på besked om hur det skulle bli. Och vänta fick vi. Och vänta. Och vänta. Och vänta. I hela fem och en halv timme satt jag och min granne ovetandes om hur det skulle bli. Skulle vi få åka hem utan operation eller skulle det bli av? Det var en helt olidlig väntan. Och ju längre tiden gick blev det värre och värre. En oerhörd besvikelse infann sig, jag var helt säker på att det inte skulle bli av, jag kände det på mig på något sätt. När klockan hade passerat 14.00 för några minuter sen kom äntligen två sköterskor in. Och sa… just ingenting. Nej de visste inte än om det skulle bli av eller ej, de hade inte fått några besked från kirurgavdelningen, men lovade att de skulle säga till så fort de fick veta om det inte skulle bli av. Sista patienten skulle rullas ner till kirurgerna ungefär vid halv fyra. Knappt en och en halv timme kvar… Jag dolde nog min besvikelse rätt illa och när de gått kunde jag inte hejda att tårarna började rinna. Skulle det som jag längtat efter i snart fyra månade ändå inte bli av? Skulle min fasta i 18 timmar vara helt onödig? Hade jag legat här i mer än sju timmar utan någon nytta? Det var verkligen besvikelsens tårar som rann ner för kinderna, och jag kände en enorm frustration. Det kunde inte vara sant, dumma svenska sjukvård! Jag insåg också att risken var rätt överhängande att om de hann skulle endast en av oss i rum nummer 7 skulle få opereras idag. Skulle det bli jag eller min granne?

Men så, tillslut, vid tio i tre öppnades dörren in till rummet och ytterligare en ny sköterska kom in i rummet. ”Nu ska vi se, är du Johanna Sundqvist?” JAA!!! HURRA!! skrek jag inombords, men lät bli att göra utlopp för mina känslor utan svarade bara snällt att det var jag. Hon berättade att nu var det dags för mig. Jag fick ta lite förberedande smärtstillande, gå och kissa en sista gång och sedan klä på mig operationskläderna. Oerhört charmiga kläder förresten, långa, tunna, ”räfflade” ”strumpor” (dvs typ en smal tygtub som någon hade sytt ihop i ena änden) samt en vit operationssärk som knäpps med en knapp i ryggen. Inget high fashion där inte. Efter denna lilla procedur fick jag krypa ner under täcket och blev nerkörd en våning till kirurgavdelningen. Där blev jag emottagen av två killar ur operationsteamet som gav mig skoskydd att ta på mig medan jag gick till operationsrummet samt ett blått hårskydd som jag vackert fick sätta på mig. Kan tänka mig att jag inte skulle ha vunnit Fröken Sverige i den stunden. Hur som helst, jag fick svepa täcket om mig och vandra med de två skojfriska killarna till operationsrummet.

Väl där förvånades jag över hur många det var som skulle vara med under operationen! För min enkla lilla operation som enligt utsago skulle ta 20-30 minuter fanns där minst sju personer! Dessutom var alla helt klädda i grönt med hår- och munskydd. Precis som på film! Jag fick lägga mig på operationsbritsen. Den var grön och väldigt smal, och av någon anledning fick jag associationer till obduktionen jag fick bevittna under min snabbvisit på sjukgymnastprogrammet. Lite otäckt. Nu började jag bli lite mer nervös, men jag förvånades ändå över hur lugn jag kände mig. Kirurgen Gunnar kom fram till mig och hälsade och berättade att det var han som skulle operera och undrade om jag hade några frågor om själva ingreppet. ”Nä”, svarade jag, ”Så du vet hur det ska gå till?” undrade han igen och jag svarade att ”Jag väl inte skulle vilja utföra det själv, men jag hade ett hum om vad som skulle hända i alla fall”.
De kopplade EKG, satte på blodtrycksmanschett och en sån där syrremättnadiblodergrej på pekfingret.

Att ligga där på operationsbordet var en rätt surrealistisk känsla. Det var något jag aldrig gjort förut, och jag tror inte riktigt jag förstått än att jag verkligen skulle göra det. Jag skulle bli sövd och ligga med uppspärrat gap medan kirurgerna skar loss delar av min hals. Jag tittade på alla lampor och grejer ovanför mig och förundrades. Och nu blev jag ännu mer exalterad över den kommande narkosen. Hur skulle det kännas? Hur fort skulle det gå? Skulle verkligen narkosen bita på mig?
Nu kom narkospersonalen. Först fick jag någon slags smärtstillande som tydligen kunde göra en torr i munnen, det kände jag inte av. Sen fick jag en andra spruta, som jag tror var någon slags för-sövningsspruta. Och den kändes kan jag tala om! Jag började med ens få svårt att fästa blicken på något. Jag hade samma noll-kontrollkänsla över syn och orientering som när man är aspackad, fast jag mådde inte alls illa. Fick en syrgasmask över mun och näsa och blev ombedd att andas fyra djupa andetag. So far so good. Sedan berättade de att nu skulle själva sövningssprutan komma. Jag bestämde mig för att jag minsann skulle hinna räkna till tio innan jag somnade, vilket jag också lyckades med, men sen tror jag att jag somnade på störten, för det nästa jag minns är att jag rullas iväg i sängen och att en av kirurgerna frågar mig hur jag mår. Det andra jag säger, efter att jag sa att jag visst mådde bra, var ”Oj, den där hade jag inte där förut!” och lyfter vänstra handen där jag hade fått ytterligare en droppnål satt. Sedan säger kirurgen att mina halsmandlar var jättestora. Och här, tror jag, frågade jag om det hade kommit var ur dem, för det hade det minsann gjort på min kollegas dotter när hon opererade bort halsmandlarna. Jag är osäker på om jag verkligen sa det eller om jag bara tänkte det, var fortfarande inte helt klar i knoppen. Något svar på frågan minns jag i alla fall inte, så risken är rätt överhängande att det var en fundering som endast pågick i mitt huvud. Vet dock att jag upprepade gånger påpekade hur lätt det gick att andas. Jag menade förstås i jämförelse med hur det var innan, men jag misstänker att personalen tyckte att jag var lite knäpp…

Jag blev inrullad på uppvaket. Jag var rätt dåsig fortfarande, så jag minns inte riktigt vad de gjorde, men de tog en massa blodtryck och frågade hur jag mådde, om jag hade ont osv. Ont hade jag, och efter ett tag sa jag till och fick lite mer smärtstillande. Mest dramatiska operation på uppvaket kunde jag i alla fall inte skryta med. Jag uppfattade två andra patienter, där jag tror den ena hade opererat bort en hjärntumör, för de berättade för henne att de hade varit tvungna att kapa en nervcell som gick till örsnibben när de tog bort tumören, så hon skulle förmodligen förlora känseln där. Den andra som låg bredvid mig hade transplanterat hud från låren till armen, så jag misstänkte att det rörde sig om transplantation till en brännskada eller liknande. Han var nog ganska påverkad av smärtstillande för han talade väldigt otydligt och ställde en massa lite knasiga frågor. Själv låg jag mest och halvsov, var något enormt trött. Något som var hemskt irriterande var att det kliade i ansiktet hela tiden. Helt sjukt jobbigt! Ena sekunden var det på näsan, sen höger ögonbryn, kinden, pannan… jag höll på att bli tokig!

Efter kanske en halvtimme (tror jag, vet inte hur länge jag sov) blev jag tillbakarullad till rum sju, väl där fick jag veta att min granne aldrig fått någon operation, och att jag dessutom var den sista som hade opererats den dagen. Snacka om tur jag hade!! Tyckte lite synd om min granne bara, kan inte ha varit kul att få åka hem!

När jag kommit tillbaka till rummet kopplade de åter på mitt dropp så att jag skulle få det lilla som fanns kvar. Och sen jag kom tillbaka har jag mest slumrat, pratat med mamma och pappa, fått ett par besök av sjuksköterskor samt skrivit på det här. Nu tror jag att jag ska försöka sova lite till, alternativt lyssna lite mer på min ljudbok. Om någon timme eller två tror jag sköterskan kommer tillbaka för att ge mig mer smärtstillande, tydligen är det viktigt nu i början att man inte har ont, för det gör tydligen ruggigt ont såhär i början. Mamma som var här vid 22-tiden på en snabbvisit tyckte redan att det var skillnad på min röst! Tydligen var den mycket klarare och inte lika grötig som den var innan operationen. Härligt!

Som det ser ut nu i halsen är det två djupa gropar där mandlarna satt. Groparna är helt täckta med något gulvitaktigt, tydligen är det sårskorporna som har börjat bildas. Gomspenen och slemhinnorna runt om är supersvullna, det känns som om jag har en stor klump koagulerat blod som sitter där.

Nu dagen efter har jag fått komma hem, och just nu gör det ont, ont, ont… Dessutom känns hela käkpartiet helt uppsvullet och jävligt, men främst är det förstås halsen som är jobbig. Till och med bakre delen av tungan känns helt knasigt. Jag hoppas att svullnaden har gått ner lite till imorgon…

Duktigt om någon orkade läsa igenom allt =) Nu ska jag vila. God natt.

Lördagstankar

2010-04-24T23:08:00.002+02:00

Trött liten skit efter gårdagens spektakel! Jag lyckades ändå ta mig till V-dala och Nationsbandets spelning på Preklin till slut. Helt galet bra spelning! V-dalas dansgolv kokade och under sista låten (Killing in the name of) så var jag seriöst lite rädd för att bli nertrampad bland alla studsande kalasmänniskor. Men kul som tusan var det i alla fall!

Ikväll sitter jag hemma och är trött och lyssnar på ljudbok, läser bloggar och kollar lite på Lost. En helt ok lördagssyssla. Samtidigt kommer operationen allt närmre, och till och med jag (som aaldrig är rädd för något) känner en liten liten pirrning i magen inför måndagens händelser. Första gången jag blir sövd dessutom, kan inte låta bli att bli lite nervös. Framför allt är jag orolig för själva smärtan efteråt, och tanken på att ha två öppna sår i halsen. Men resultat av operationen ser jag fram emot något enormt, på många olika plan! Så sammantaget är jag glad över att det äntligen är dags. Detta är mina halsmandlars två sista dygn i livet, skönt.

Apropå sjukhus och att vara sjuk. Nu efter alla mina turer in och ut från sjukhuset har jag insett att jag avskyr att visa mig svag. Jag hatar när andra människor tycker synd om mig, och blir fruktansvärt obekväm av medlidsamma blickar och den omvårdnad man får när man ligger inne på sjukhus. "Behöver du något mer?", "Tryck på alarmknappen om det är något." osv. Det skulle aldrig falla mig in att trycka på alarmknappen! På något sätt har det väl alltid varit såhär, fast det är först nu som jag har insett det. Som när jag var liten och tex skar upp handen och några år senare bröt armen. Jag ville inte visa för doktorn att jag hade ont och mamma fick viska i mitt öra att "man får gråta om det gör ont". Det gick till och med så långt att doktorn sydde ihop min hand med bedövning som inte fungerade som den skulle för att jag inte sa till att den inte hade fungerat.
Därför blir jag lite purken när läkaren sa till mig i torsdags när jag var inne för inskrivning att jag inte längre skulle få dagkirurgi (man opereras under dagen och får gå hem några timmar efteråt) utan jag skulle behöva ligga kvar under natten. Dessutom är jag benägen att hålla med de röster som kritiserat sjukhusmaten, särskilt kul är den inte att äta.

Men jag skola icke klaga, jag blir i alla fall av med mina plågoandar.

Over an out.

Man skulle kunna kalla det fredag

2010-04-23T18:37:00.004+02:00

En fruktansvärt oproduktiv, men inte desto mindre bra dag har passerat här på Phyllebo. Nöjt konstaterar jag att några av mina frön i fönstrena har grott, nu växer här både chili och solrosor, vi får hoppas att det snart dyker upp lite citron och grapefrukt också. Och att avocadokärnan börjar gro.

Kvällen ska ägnas åt promotion för Valborg på Värmlands. Arvika kommer nämligen dit i år, så jag och PR-ansvarig ska vandra klubben runt med Valborgs-tischor och vara allmänt glada. Det visar sig väl hur många som i dimman minns vårt budskap, men det blir nog alla tiders. Synd bara att jag missar Preklin där VärmLands nationsband spelar, hade varit fint att gå på. Får bli en annan gång.

Själatillstånd

2010-04-22T21:59:00.003+02:00

Det är lustigt hur kärlek, både olycklig och lycklig sådan, verkligen känns i hjärtat. Det kan knipa eller sprudla. Det kan kännas som om hjärtat är lätt som en fjäder och väger inget alls att bära, nästan som om det vore lyfta från bröstkorgen och flyga iväg. Och det kan kännas tungt, som om ett stort boule-klot har tagit hjärtats plats och känns stor och kall i dess ställe. Det känns verkligen så. Fysiskt, inte psykiskt. Det är så egendomligt, men häftigt att jag blir alldeles vimmelkantig. HUR kan hjärtat kännas olika? Det finns väl en såndär tråkig förklaring, att det inte är hjärtat som känns utan något annat. Men vi kan väl bestämma att det faktiskt är hjärtat som känner kärleken. Det är fasligt så mycket mer spännande att tänka sig.

Hjärtat känns så levande, det lever med ens känslor, lever sig in i dem. Tänk om man en dag inte kände något med hjärtat längre. Om det bara satt där och pumpade blodet runt runt. Man kunde se, känna, och höra en massa saker, utan ett endaste pip från det. Vad tomt det skulle bli, och vad halv man skulle känna sig.

Själv höll jag på att få hjärtsnörp nyss när min dator plötsligt och med ett klick stängde av sig utan förklaring. Tack och lov gick den att starta utan problem och då blev jag lättare om hjärtat. Nu håller jag på att kopiera det viktigaste till annan plats och då kan jag få hjärtero.

Det blir som man tänkt sig tillslut

2010-04-17T12:56:00.002+02:00

Mor och jag är på helgvisit i Göteborg för att hälsa på syster och mormor som båda har fyllt år. Tanken var att vi imorgon skulle flyga hem igen till Stockholm. Men det verkar som om Island inte riktigt går med på det, eller Eyjafjallajökull snarare. Inte varken vill eller får man flyga när askan från vulkanen ligger tät på 10 000 meters höjd. Jag är i alla fall tacksam över att detta inte hände några veckor tidigare när jag, Sara och Karin skulle flyga till Nice och Matorska! Jaja, det finns värre ställen att sitta fast på, helt klart.

Nu längtar jag som ett litet djur till nästa termin! Ska bli såå kul att plugga på riktigt igen, och den här gången känns det verkligen 100% rätt. När jag tänker efter så är det egentligen lärare jag alltid har velat bli, bara det att jag alltid har tänkt att "nej men lärare kan man ju inte bli, tänk att stanna i skolan hela livet!". Så tänker jag i alla fall inte längre, och nu ser jag fram emot att börja! Dessutom har jag hört att lärarnas nollning är en av de största eftersom att alla lärare (från svensklärare till mattelärare, hem- och konsumentkunskapslärare till biologilärare) nollas tillsammans. Görskoj ska det bli i alla fall, en helt ny klass, helt nya kurser, helt nya föreläsare och så vidare. Ska dessutom bli kul att plugga till ett yrke som jag verkligen kan se mig som. För som det var på sjukgymnastprogrammet så tänkte jag undermedvetet på något sätt att "men jag orkar inte lära mig det här, jag ska ju i alla fall inte jobba med det här". Med lite motivation kommer man långt, eller hur är det?

Nu ska vi ut på en liten tur på stan igen och sedan till kusinerna för middag med alla kusiner o morbröder och mostrar på mammas sida! Mys!

Apropå flygplatser...

2010-04-09T11:55:00.001+02:00

Visste ni att de har en fetstor nedräkning till min 21-årsdag på Arlanda?!

- Vaddå? Nedräkning till nåt bröllop? Nä pyttsan! Såklart att det är till min fölsis!

Påväg!

2010-03-30T14:06:00.003+02:00

En sista dag i Sverige innan NICE BABY!!! Har massor att stå i, tvätt, packning, träffa kompis, en inhandling på stan, HQ-saker och så vidare och så vidare, eller, et ainsi de suite ! (Rätt marty?) Snart ner på stan för fika med fina Ebba som är hemma från Lund, sen hem, plocka hem tvätten och ner på stan igen, fixa saker på Värmlands och sedan bussen till Coop Forum för att handla resväska och andra nödvändigheter.

Nu ska jag iväg och meddela Phylleboiterna/Dygdeboiterna om min frånvaro!

Adieu!

Njuront

2010-03-13T21:11:00.003+01:00

Ni vet när man är sjuk, ja typ förkyld. Då har man ont i halsen kanske, snuvig och så vidare. Eller om man har träningsvärk, det gör ont i musklerna. Men fatta att känna att det verkligen är i NJURARNA man har ont. Och faktiskt veta att det ÄR i njurarna, och inte bara inbillning! Njurbäckeninflammation är inte så väldigt trevligt att ha. Jag mår inte så dåligt, men njurarna känns hela tiden och gör ont vid häftiga rörelser eller om jag vrider överkroppen för mycket. Det mest otäcka är att veta att om man "missköter sig" så kan man få njurskador för resten av livet. Det tycker jag är lite småotäckt...

Bra dag!

2010-03-10T13:23:00.002+01:00

Hurra vilken bra dag! Fysik-tenta som jag tror gick vägen! Kändes bra och när jag räknade ihop de poäng jag tror jag är säker på klarade jag det med god marginal. Å andra sidan behöver man bara 17 av 35 poäng för att klara det, och jag hade redan 3 poäng att tillgodoräkna mig från inlämnade inlämningsuppgifter, så 14 poäng ska jag väl ha lyckats knipa.
Hur som helst, nu skiner solen och jag har tagit tag i och gjort lite HQ-saker som har gäckat mig, och nu har jag hela dagen fri att inte plugga. Gud så skönt!

Najsa Nice

2010-03-01T09:10:00.002+01:00

Jag typ såhär längtar tills vi ska hälsa på Torska i Nice. Jättemycket.

Phyllebo

2010-02-23T21:56:00.002+01:00

Det fina med Värmlands är att vi som engagerar oss blir som en enda stor familj. Och det har märkts ännu mer sen jag flyttade till Phyllebo. Här lever vi som ett enda stort kollektiv, med aktiva både upp och ner. Som till exempel nu under OS så har Pedram öppet hus i sitt rum under sändningarna, och under alla större händelser fylls hans rum av Värmlänningar som knör in sig i sängen och på golvet för att titta. Det är som en stor villa där vi bor allihopa och äter och umgås och bara har det mysigt. Visst blir det lite tjafs ibland, men det hör till. Som en äkta syskon-relation. Är det något jag kommer se tillbaka på med värme så är det dagarna på Phyllebo. För här bor vi allihop tillsammans och bara tycker om varandra!
<3 på det!

Rosett är hett!

2010-02-19T12:23:00.002+01:00

Om det finns något som jag inte kan låta bli att köpa när jag stöter på någon fin sådan så är det rosetter. Och om man ska säga att jag samlar på något, vilket jag har försökt göra sen jag var liten (sudd, klistermärken, bokmärken, frimärken...), så är det rosetter. Finns ingen finare detalj att ha på sig tycker jag =)

Att angöra en brygga

2010-02-12T00:50:00.002+01:00

Dark Side of the Dome igår gick hur bra som helst! Och jag var knappt nervös! Förutom att allt blod åkte ner i fingrarna, så att fingertopparna blev stenhårda, och trots det var jag iskall om händerna. Skumt...

Jävlar i mig vad veckorna går fort, helt stört. Stressigt. Men bra, för jobbiga saker försvinner fort! Det är positivt! Nu ska jag fokusera på omtenta i Fysiologi och hemtenta i Hälsopsykologi, sen är det all in för Fysik B. Konstigt nog tycker jag fysiken är rolig. Jag som fick psykbryt varje gång vi hade fysikprov i gymnasiet... Konstigt...

She's got herself a little piece of heaven

2010-02-10T15:52:00.006+01:00

Vattnet har fått bränna min frysande hud. Dumma tonsillerna gör sig påminda igen, stora som hus, det känns som om de inte har krympt sen senaste sjukan.

Ska bli så skönt när kvällen har gått till ända (förhoppningsvis lyckad!) för då kan jag bocka av en sak på min lista. En sak mindre att oroa sig för, en sak mindre som tar plats i min överfyllda skalle. Men jag är så glad för det är så många kompisar som kommer och lyssnar ikväll! Jag har sålt fler biljetter än jag nånsin trodde jag skulle! Och söta mamma som ska komma till när vi börjar släppa in publik för att få bästa platser. Gulle! Varenda kotte som kommer för min skull skulle jag vilja pussa och krama och ge dom den bästa platsen i hela kyrkan. Uppskattar er allihop så att hjärtat nästan storknar! Det låter lite klyschigt, men det är för er jag sjunger ikväll. Samtidigt är det ni som gör mig nervösa, nu är det ännu viktigare att det blir rätt och fint och bra. Jag hoppas i alla fall att ni applåderar även om jag sjunger fel. Och att ni tycker om mig litegrann ändå.

Inlägg 100

2010-02-10T00:49:00.002+01:00

Alltså åh, jag är så pruttigt trött! Upp tidigt, skola hela dagen, rep inför morgondagen från 17.30 till 00.00 . Trött som en liten uppfiskad mört är jag, så det är tur (!!) att jag är ledig imorgon och får sova ut. Nu längtar jag till imorgon kväll så att allt är över, haha. Nej men lite faktiskt. Dark Side är ett projekt som kräver så stört mycket tid som jag inte har egentligen, så jag har fått försumma en hel del känns det som. Men snart är det över och livet kan återgå till det normala... För tusan, nu ska jag vräka mig i min stora, sköna, mjuka, fina säng och soooova. Men för er som vill:

Kom och lyssna på mig och mina kompisar imorgon i Domkyrkan kl 19.00! Biljetterna kostar 60:- för studenter och 100:- för vuxna och kan köpas i dörren! Kom kom!

Dark Side of the Dome

Kommer bli aaasgrymt!

Nya ansvar

2010-02-04T09:53:00.003+01:00

"Jag heter Johanna Sundqvist och från 3 februari är jag ny biträdande HQ, d.v.s. HQ över Phyllebo och Dygdebo. " skriver jag i mitt första Phylleblad och undrar vad jag egentligen håller på med. Mycket ansvar innebär min nya position, men trots att det nog kommer bli jobbigt ibland tycker jag att det ska bli kul, kul, kul att axla den. Men såklart att jag ändå oroar mig lite för hur det ska gå och hur jag ska hinna med allt jag tar mig för. Förhoppningsvis tänker de kära Phylleboiterna/Dygdeboiterna jobba med mig och inte mot mig i alla fall =)

Jag tror att mitt nya "ämbete" har gjort mig lite mer vuxnig, för jag har aldrig gått upp så tidigt när jag inte har behövt gå upp förrän flera timmar senare! Hela 9.13 gick reveljen!

Beslut och sånt.

2010-01-31T23:08:00.004+01:00

Det är väl lika bra att out:a saker här också. Jag har hur som helst kommit fram till endel livsomvälvande beslut och ska hoppa av sjukgymnastprogrammet. Det känns inte alls rätt, vilket det nog egentligen aldrig gjort, och det skulle vara typiskt mig att fortsätta med något jag inte trivs med och sen upptäcka om tre år att "jävlar, det var ju inte det här jag ville!". Så jag ska avsluta en kurs och under tiden påbörja bastermin i fysik B för att till hösten kunna börja läsa gymnasielärare i naturvetenskapsämnen. Känns helt rätt, även om jag har en rätt tuff vår att ta mig igenom först.

Förutom själva beslutet är det massor som ska fixas. Framför allt måste jag ju såklart ringa skolan och "säga upp mig". Fysik B-tjafset har jag redan ordnat och påbörjat. Däremot har jag en del att göra med att besluta mig för hur jag ska göra med csn, jobb osv. Sånt där vuxnigt och jobbigt, som egentligen inte är jobbigt, men som blir jobbigt om man inte tar tag i dem. Nu ska jag läsa klart hälsopsykologikapitlet till imorgon. Over and out.

Dom ska bort!

2010-01-28T12:52:00.002+01:00

Inom fyra månader ska jag operera bort mina halsmandlar! Tyvärr är fyra månader en ganska lång tid, men jag skrev upp mig på återbudslistan, så jag håller tummarna! Snart: bye, bye, halsflusser! Wää!

Yes sir

2010-01-27T09:38:00.003+01:00

Förändringens vindar blåser över rum N11 på Phyllebo. Mycket att stå i, mycket att ta i tu med, mycket att fixa. Men målet är siktat, och det ska ta mig tusan gå! Man får inte vara en liten lort. Man ska lära sig känna efter, lära sig att ta kontrollen och lära sig att klara av saker. Jag jag har känt efter, snart tagit kontrollen och ska klara av det.

Och sen, halsfluss igen, läkarbesök hos öronnäsahals imorgon. De ska bort, de där otäcka tonsillerna.

Vi skola alla dö

2010-01-20T23:11:00.002+01:00

Här flyter livet på som vanligt. Men 2010 har kommit och likaså termin två på sjukgymnastprogrammet. Mest spektakulära hittils var obduktionen vi var på i tisdags. Alltså av en riktig död människa. Väldigt konstigt. Jag var väldigt osäker på innan hur jag skulle reagera. Visserligen har jag sett en död människa förut, men jag var typ åtta år och det var min gammelmormor som hade avlidit i sömnen och när vi gick in för att "säga hejdå" såg det bara ut som om hon låg och sov, väldigt fridfullt. Hur som helst, eftersom jag känner mig själv så trodde jag inte att jag skulle tycka att det var jobbigt, men som sagt man vet aldrig. Och faktiskt gick det riktigt bra, enda gången jag tyckte det var obehagligt var precis när vi kom in i obduktionsrummet och man såg att under skynket såg man konturerna av en människa.

Sen blev det rätt nasty egentligen. Visste inte att obduktioner är så grundliga, man skär alla organ i småbitar rent ut sagt. Men det blev så svårt att relatera till. Lungan såg ut som den grislunga vi dissekerade i gymnasiet (förutom att tungan fortfarande satt fast på änden av våran patients halsände eller vad man ska säga) och hjärtat såg ut som det rökta renhjärta som min familj fick av Eriks familj i julpresent för några år sen. Nyfikenheten tog i alla fall överhand och efter bara en stund hängde jag typ över relingen på den läktare vi stod på för att se bättre.

Det blev dock lite läskigare. På slutet fick de som ville, stanna kvar och se när hon täckte av bukhålan. En uppslicead, helt tom, överkropp med bröstkorgen uppsågad. Inga organ kvar, man såg ryggraden längst ner i kroppen. Skumt som tusan. Men som sagt, det var oerhört svårt att tänka sig att detta varit en riktig människa. Det var först när vi fick se den tomma, uppsågade skallen där man såg håret på svålen som man på något sätt förstod. Men ändå. Det var sjukt konstigt. Men också sjukt intressant. En "once in a lifetime"-upplevelse helt klart.

Ja

2010-01-15T00:20:00.002+01:00

Det är så roligt att städa sitt lilla rum så att allt ligger på plats, kuddarna i soffan är upp-puffade och alla papper är insorterade på sin plats. Det är dessutom lättare att se vad man saknar om man har tomt och rent kring sig.

Och grape-frukt är gott!

Överstruken kaja

2010-01-02T15:38:00.002+01:00

Jag brukar inte tycka att det är så stor skillnad på schampon/balsam. Men det här, Just Glow, är ta mig f*n det sämsta schampot/balsam jag nånsin provat! Schampot gör håret strävt och trassligt och balsamet är så o-drygt att man måste ta tre gånger så mycket som man behöver för att reda ut oredan som schampot ordnade med. Jämförde Just Glow med Sunsilks schampo och det var löjligt stor skillnad. För första gången i mitt liv har jag slängt halvfulla schampoflaskor för att det är så dåligt. Köp INTE!

Mitt 2009 Januari-Juni

2009-12-30T14:26:00.011+01:00

Januari.

Första januari var vacker.

Tog vid som recceförman!

Gick förstås på första 054 med dessa pärlor. Då visste jag inte att den blonda bruden till vänster skulle komma att gå i min klass under hösten.

VBK var på SVG där vi dansade brallorna av "Stockarna" och Göteborgarna!

Krister och jag gick på RK's vinterbal i egenskap av recceförman och internationell sekreterare.

Februari.

I februari blev jag glad när min söta väska från Asos kom på posten!

Lisa fyllde år och bjöd på kalas. Konstigt nog hade jag ingen bild på henne :S

DUM åkte iväg och åkte gokart!

Värmlands salonger ägde rum i februari. Hurra!

Ämbetsmannamiddag på Värmlands med aktiviteter innan. Här ska Fredrik ta sig an segway.

Fint folk på middagen senare på kvällen!

Mars.
Mars bjöd på inflyttningsfest hos Axel med vänner i Årsta.

Jag for upp till Piteå för att hälsa på Tina som pluggar journalist där!

VBK hade reunionfest, självklart med oktoberfest-tema!

Vi drack öl, lekte tokiga lekar och klädde oss i orangea jägermeister-hawaii-halsband.

April.
I april lekte jag Maria Magdalena för sista gången.

Och firade Anna som fyllde 20!

Batman-Sandra och Batman-Erika

Valborg! Självklart med champagnegalopp på Värmlands!

Anna och Lotta!

Ekonomikumparken.

Maj.

Pedram och jag gick på RK's vårmiddag!

Slutstädet kom tidigt iår och jag hjälpte till att skrubba vinförrådet under en dag.

Vårbal!

Det fanns en kort liten kärlek i maj.

Juni.

Fialottaplingplong tog studenten!

Jag fyllde 20 och firade midsommar! På samma dag!

Jag, söstra mi och Sarl åkte till Stockholm och shoppade loss!

På kvällen åkte jag till Rubertsson för förfest!

Där hängde vi för övrigt rätt frekvent under några veckor!

Mitt 2009 Juli-December

2009-12-30T13:17:00.022+01:00

Juli.

Första juli myste jag med mina fina flickor i stadsparken innan det bar av västerut, mot Värmland.

Plötsligt befann vi oss på världens finaste udde i världens finaste Värmland. Tyvärr var inte vädret det finaste, men vi överlevde genom skogspromenader, fisketurer, Oslo-besök och de dagar solen faktiskt sken.

Söderut reste vi ett par veckor senare, till Västkusten och bästa Mollösund.

Där sken solen oftast, men det var inte så jättevarmt. Vi åkte på båtutflykt, badade och trivdes som vanligt.

Augusti.

Hemma! Mys på Svantes med Martina och diverse öl!

Och snart var det äntligen dags att återse bästaste Värmlands för att förse nationen med nya medlemmar.

Inskrivningarna löpte på och blandades med skojigheter, t.ex. kräftskiva hos Lotta!

Inskrivningarna fortsatte och här någonstans fick jag reda på att jag kommit in på sjukgymnastprogrammet!!

Daniel fyllde 25 och firade med fest i VG's pub!

Som slutade lite vingligt för några av oss...

Hurra! Nollningen tog vid och vi förebereddes att bli äkta sjukgymnaster

Vad som är sjukgymnastigt med att doppa huvudet i vatten och sen mjöl för att hitta sockerbitar över går mitt förstånd. Men grym på det var jag i alla fall!

Nollefester gick vi på också.

Och diverse nollepubrundor!

September.

I början av september blev jag stadsbo när jag flyttade in på Phyllebo!

Vi hade ost-och-vinkvällar. Bland annat med fina Sofia, Pedram besökte oss också!

Vi i reccekommittéen ordnade sittning för alla nya studenter.

Och så fick vi reda på hur sjukgymnaster gör när de festar.

Och en till kräftskiva hos Sandra!

Dags för reccegasque. Dags att lotsa de nya värmlänningarna till aulan för reccemottagning med allt vad det innebär.

Jag kramades med en fin 1Q

och gick på fest hos klasskompisar

Min nya lya fick under september vara värd för diverse för- och efterfester.

Jag klagade inte direkt (och inte mina grannar heller, konstigt nog!)

Oktober.

I början av oktober begav sig VBK (+edvin) ut på sitt livs resa. Trots ett dasslock i pris så var vi ändå glada och nöjda. Vi blev ju i alla fall förevigade på vandringstrofén!

Bästa!

Oktober bjöd också på personalfest med mitt första besök på Flustret, en upplevelse i sig.

Karin fyllde 20 och ordnade med öfverklassupé!

Det var kul!

Min granne Anton och jag byggde Halloweenpumpor

November. Under en dag i november for jag jorden runt med pôjkera från Värmlands. Eller jag höll mest till på Sydpolen.

Dagarna blev kyligare och jag och Sofia gick på promenad och roade oss.

December.

December med julgasque såklart! Och 1Q electa föreställandes jultomten själv.

Helt plötsligt var det dagen före julafton och granen skulle kläs!

Och så var julen över och snart dags för nyårsafton. På Värmlands såklart.

Så får vi se vad nästa år bjuder på!

Mys!

2009-12-24T00:42:00.003+01:00

Granen är klädd, julmaten lagad, klappar inslagna och Kajsa är julpyntad med julrosett. Snön ligger vit på taken, endast jojo är vaken...

GOD JUL!

Otäckt orättvist

2009-12-21T20:55:00.004+01:00

Nääe... Ibland undrar jag vem som delar ut orättvisor hit och dit. För nu tycker jag att jag fått min beskärda del! Slutade med antibiotikakuren i fredags och mådde finfint. Igårkväll när jag skulle lägga mig hade jag antydan till halsont men tänkte att det säkert är inbillning. När jag vaknade imorse mådde jag betydligt sämre med halsont, nackont och stelhet i dito och allmän må-dåligt-känsla. Jag som skulle ägna dagen åt julklappsshopping och jobb på ICA. Efter min ändå lyckade shoppingrunda åkte jag hem till Sunnersta för att hämta mer antibiotika som vi hade hemma enligt mor. Men efter att jag febrilt letat fick jag ge upp och fina morfar fick istället skriva ut nya piller åt mig som hämtades ut en halvtimme senare när jag var på jobbet.

Min snälla chef tyckte synd om mig och hjälpte mig att hitta en snäll kollega som kunde tänka sig att stanna kvar och ta mina sista timmar så att jag fick åka hem klockan åtta istället för halv tio. Tack tack till båda!!

Så nu sitter jag här, lagom till jul, och äter ännu starkare meduciner (som jag ska äta i minst tio dagar) och tycker allmänt synd om mig själv.Det tycker jag faktiskt att jag har rätt till, för nu är det snart fem veckor sen jag var helt frisk =(

Godnatt

2009-12-19T23:27:00.002+01:00

Så har ännu en termin tagit slut och december är på nedräkning. Jag har gått en sjättedel av utbildningen och det är med nervösa steg jag går mot del två.
Så mycket ligger i framtiden, aldrig tror jag att jag har haft så mycket osäkert framför mig inför ett nytt år. Nytt år, nya tag, brukar man väl säga? Vi får hoppas det.

Här sitter jag i alla fall i min ensamhet på Phyllebo och lyssnar på grannarna. Det har varit tyst tills nu, men nu har någon börjat spela någon slags musik någonstans (tack och lov ingen dunka dunka utan lite trevlig efterfestmusik verkar det som). Det är inte utan att jag känner mig lite ensam och övergiven, jag är helt klart inte gjord för att vara själv. Jag har en förmåga att känna mig ensammast i världen så fort jag inte har sällskap, det här med att det är skönt att vara ensam är inte riktigt något för mig. Jag är inte själv, jag är ensam.

ICA hela dagen imorgon. Dubbel lön förstås, så för tio timmars jobb får jag betalt för tjugo timmar. Gör det hela lite mer värt, men man mår inte bra av att sitta i kassan så länge. Jag tror att jag ska krypa ner bland lakanen nu, dom ropar på mig.

Vad i...!?

2009-12-18T19:39:00.002+01:00

Herregud! Såg en kvart av "Ullared" idag när jag lagade mat. Herregud säger jag igen! Varför i helvete ställer man sig i en och en halv kilometer lång kö för att komma in på ett varuhus?! Jag är mållös!

GAH!

2009-12-15T19:45:00.002+01:00

Nog för att man får ha ett visst tålamod när man bor i korridor. Men nu har nån jävel spelat samma dunka dunka ända sen jag kom hem vid fyratiden! Oavbrutet, dunk dunk dunk dunk dunk, precis som en stor studsboll låter det. Jag blir vansinnig!!!!!!!!!!!!

Dan före dan (x 8) före dopparedan!

2009-12-15T10:53:00.002+01:00

Plogbilarna kör så ivrigt fram under mitt fönster, visserligen bra, men nu när vi äntligen har snö, låt den ligga kvar!! (okej jag har inget körkort så jag behöver inte oroa mig för att komma fram med bilen.) Måste dock erkänna att det är lite imponerande att de så snabbt ordnar med gubbar/gummor som hoppar in i plogen och gör vägarna farbara för bilister (och cyklister).

Hur som helst! Här sitter jag i mitt lilla studentrum mitt in inne i stan och fick just en uppenbarelse! Julstämmningen kom farande och träffade mitt hjärta och har börjat gotta in sig riktigt ordentligt. För här sitter jag med cheesy amerikansk julmusik, halvätna lussebullar på skrivaren, pepparkakor i spritskåpet och med en alldeles enastående utsikt framför mina ögon. Snön vräker ner och på gatorna ligger täcket tjock och varmt. Inte ens min praktiska omtenta idag kan förstöra det, och för första gången kände jag till och med att "det här klarar jag nog"! Efter tentan ska jag nog strosa ner på stan, kolla lite i skyltfönster, handla lite julklappar och bara njuta av att julen står för dörren.
Jag längtar så att jag nästan får lite ont i hjärtat efter dagen före julafton, då hela familjen äntligen är samlad i Sunnersta igen. Vi ska dricka glögg, äta pepparkakor och lussebullar och klä granen a la Kalle Ankas julafton, spela julmusik på lite för hög musik och paketera in de sista julklapparna. Och sen själva dopparedagen när vi sitter där i vårt nya fina kök och äter frukost med alla fyra adventsljus fladdrande. Och jullunch! Jag kan nästan känna smaken av julmat i munnen redan nu! Gravad lax och sill, köttbullar och julskinka! Och under hela dagen, det där pirret i magen och sneglandet mot julgranen som lever kvar från barndomens jular. Kalle Anka förstås.
Men den godaste maten äter vi nästan dagen efter julafton. Lutfisk med kryddpeppar, potatis, gröna ärtor och vit sås. Och ris á la Malta med jordgubbssylt till efterrätt. Yummie! (riktig ris á la Malta alltså, inte äcklig med apelsinjox i)

I'm dreaming of a white christmas...

Simon's cat

2009-12-14T15:57:00.002+01:00

Hihi! Det är filmer som denna som får mig att längta hem till kissekatten Kajsa!

Fler filmer här: Simon's cat

Måndag

2009-12-14T14:58:00.002+01:00

Jag tappar tidsuppfattningen när jag inte bor hemma. Kollade lite i kalendern igår och insåg att det är julafton om en dryg vecka. Say what?! Jag har inte ens tänkt på att inhandla julklappar.
Innan jag överhuvudtaget kan tänka på sådana trivaliteter måste jag avklara omtentan i sjukgymnastik imorgon, så surt att få omtenta på den. Hoppas att det går bättre imorgon.. Bara så jäkla typiskt, att jag kuggade förra gången beror förmodligen på att jag blev sjuk dagarna innan och kunde inte plugga något till tentan. Och så blev jag sjuk igen innan helgen. Kunde inte bli mer typiskt. Men med antibiotikas hjälp mår jag nu tipptopp igen (typ) så jag hoppas att det går bättre.

Jaja. Nu ska jag snart jobba. Huh.

Life´s a bitch.. ibland

2009-12-11T18:55:00.002+01:00

Tycker att det är förjävla orättvist att jag aldrig ska få bli frisk, och nu är jag ännu mer sjuk igen. Vaknade och mådde sådär lagom dåligt men var tvungen att släpa mig till skolan för obligatorisk lab. Efteråt, vi slutade tack och lov klockan 11.40, cyklade jag, ännu sämre i kroppen, hemåt, med ett snabbstopp vid Trolltyg där mor och mormor hängde. Hemåt, sova, vakna för ett par timmar sen och mådde i alla fall bättre.
Men jag skulle ju ha pluggat idag! Och gått på afterski-klassfest! Och senare trillat in på sista 054 för terminen.

Fan!

Jag dör!

2009-12-10T16:20:00.000+01:00

Det här var det sötaste jag sett!!

http://www.collegehumor.com/video:1925421

Zephyr in the sky at night

2009-12-04T13:12:00.002+01:00

Jag har så mycket jag måste göra nu att jag inte riktigt vet vilken ände jag ska börja i. Plugg inför omtenta i sjukgymanstik, plugg för Fyriologitenta efter jul och "mina" låtar till Dark Side of the Doom i februari. Det senaste hade ju underlättat om det var låtar jag kan sen innan. Men båda var i princip helt nya för mig, vilket i och för sig är lite pinsamt eftersom båda är Madonnalåtar. Ray of Light och Live to tell.
Helgen blir i alla fall skoj x3. Kårfest med sjukgymnasterna imorgon, T1 har punkartema. Kommer bli stört kul tror jag! Julgask på värmlands på lördag och Caprice på söndag. Tipp topp!
Nu ska jag äta, duscha och städa inför förfesten/förfixningen här hemma hos mig med lite sjukkgymnastkompisar!

Tröttsamma tider

2009-11-29T00:04:00.005+01:00

Hemma från hemligheter på ÖG, mycket trevligt även fast jag känner att mina små viruskompisar gör sig påminda igen, andningen känns lite tung och halsmandlarna inte alls för små. Jag vill blir frisk, har nu varit sjuk/krasslig i en och en halv vecka, och det är en vecka mer än jag brukar vara sjuk. Blähäigt.
Annars så klarade jag ju som sagt min första tenta! Anatomi, döjobbigt. Jag var helt bergis på att jag skulle misslyckas och hade typ "bestämt" mig för att sluta om jag fick omtenta på båda delarna av tentan. Men tji fick jag! Benny och jag fortsätter vara polare ett tag till =)
Ser fram emot nästa lördag då det är julgasque på Värmlands, även fast det blir tredje helgen i rad i gasque/balklänning. Man blir lite bortskämd med baler när man är aktiv på nationen... Kommer ihåg min första bal, vilket var KMK-balen (bal för alla klubbverkare i Uppsala) i höstas och jag var jättespänd och nervös. Nu är det mer som en vana att dra på sig långklänning, vilket jag tycker är lite trist. Men nästa vecka är det iaf "bara" gasque så det får väl bli att kila ner på stan och shoppa klänning. Förra årets julgasqueklänning tänkte jag ha på nyårsgasquen.
Ja, ja, här sitter jag och dräller och babblar strunt när resten av Uppsala är ute och fyller sig själva någonstans. Skönt faktiskt, bakfyllan imorse efter Paybackfesten igår var inte nådig...
Nu blir det Wermlandus och kudden. Toodiloo!

Bäst, ingen protest!

2009-11-27T15:16:00.001+01:00

Klarade precis båda delarna i anatomitentan!!!!!
Vilket jag aldrig trodde jag skulle göra!
Jag är i extas!!

Ikväll blir det tentafest på riktigt! Värmlands, here I come!!

Sjuk.

2009-11-19T23:53:00.002+01:00

Virushelveten har tagit över min kropp igen. I två dagar är det enda jag gjort att ligga still i min säng i hopp om att ge mina kära lymfocyter och makrofager bäst chans att tillintetgöra och äta upp de elaka viruscellerna. Fy fan, jag hatar verkligen att vara sjuk! Dessutom var ju helgen inplanerad så fint med disk på värmlands med Tova på fredag och höstbal på värmlands på lördag! Lördagen hyser jag fortfarande hopp om, men fredagsdisken börjar försvinna allt längre bort i horisonten.
Nu på kvällen har jag haft så svårt att sova. Det blir liksom så när man har sovit i 48 timmar. När man dessutom vaknar av minsta lilla rörelse som mina korridorare/grann-Phylleboiter gör blir det liksom ännu svårare... Min söta mamma tyckte att jag skulle gå upp och göra något annat ett tag, och eftersom min vapendragare Ibumetin äntligen har börjat lugna mina stackars celler tyckte jag att det kanske inte var så dumt.
Så här sitter jag nu och lyssnar på Amsterdams kammarorkester tolka fina Mozart, bloggar och försöker tycka synd om mig själv på facebook. Och kolla på nya köket hemma i Sunnersta som sakta tar form. Det kommer bli så tjusigt tror jag minsann. Proportionerna på de två översta bilderna kan vara lite kajko, för jag var tvungen att förminska dem för hand.
Nej, jag tror att jag ska försöka få Rachel, Ross, Moncia, Chandler, Pheobe och Joey att få mig att somna.

Nobody puts baby in a corner <3

2009-11-18T13:31:00.000+01:00

http://www.youtube.com/watch?v=WpmILPAcRQo

Virriga nätter

2009-11-17T13:03:00.003+01:00

Jag har otäcka drömmar ibland. Tex så har jag tre gånger drömt att Erik dör, varav en gång var jag med och dödade honom. För några veckor sedan drömde jag att jag dog, jag kommer exakt ihåg att jag kände hur livet rann ifrån mig, och hur jag sedan täntke, nu är jag död.
Men inatt tog nästan priset. Jag värmde upp med att drömma att "the monster" från Lost, ni vet det där trädväxtliknande monstret som försöker dra ner Locke (?) i marken, jagade mig och några till runt, runt. Plus en massa annat otäckt och snurrigt dravel som jag inte minns just nu. Men framförallt drömde jag att jag skulle avlivas. Jag kommer verkligen ihåg hur typ mamma och pappa och en massa andra var med. Och att jag satt i en stol med en slang i varsinn arm, och när vätskan i slangen runnit in i kroppen skulle jag dö. (detta var alltså helt självklart, det var inget konstigt att jag skulle avlivas även om det var trist) Men jag dog inte, jag kände hur jag nästan dog. Jag blev typ lite slöare och slappare men jag dog inte. Vi höll på att trixa jättelänge hur vi skulle få mig att kola vippna, men inget funkade. Och varje gång som jag nästan dog ropade jag "Mamma, pappa, jag älskar er!". Men jag dog inte. Och jag kommer ihåg hur jag tänkte att "det är tur att man har ett liv efter detta, för det vore så tråkigt om man bara försvann nu".
Mina virriga drömmar fick mig att inbilla mig om att jag hade två alarm som ringde ungefär samtidigt när det i själva verket var jag som tryckte på snoooze-knappen och somnade om åter och återigen. Vilket gjorde att jag försov mig en timme.
Tröttsamt och otäckt. Tur att jag inte tror att drömmar förutspår framtiden, då skulle jag ha dött många gånger om redan.

Vad är en bal på slottet-ish?

2009-11-16T15:34:00.003+01:00

Pust och så. Två helger i rad ska jag på bal. Visseligen mycket trevligt och kul, men framförallt den senare kom sjukt o-bra i tid. Men, men, jag ska inte klaga, bal är skoj och det är kul att ha finklänning på sig. Speciellt nu eftersom jag har köpt en ny fin blåsa. Lilaskimmrande är den, den behövs bara sys in lite annars sitter den som en smäck.
Framförallt ser jag fram emot nu på lördag då det är älggask, dvs höstbal, på Värmlands. Syster kommer hem från Göteborg, jag får storebror Fredrik som bordsherre och han och Tovalicius ska hem till mig innan på fördrink/hårfix! (dvs, Fredrik fördrinkar och Tova och jag fixar håret, hehe) Blir nog kul, kul!

Mindre kul är att jag ska ränna till himla jobbet nu. FYYYY!!!!!

För vi dansar och du har så mjuka läppar

2009-11-12T17:08:00.002+01:00

Jag har ju glömt bort att berätta om veckans bästa!! I tisdags var det tentafest och då var vi på Snerikes. Och på lilla dansgolvet spelade de hur mycket Håkan som helst! Jag var i EXTAS! Tänk om alla dansgolv vore så bra! Förutom Håkan (fårevah and evah!) spelade de bara kul musik som alla kan sjunga med i. Typ YMCA! Åh vad lycklig jag var när prick alla på hela dansgolvet dansade med i rörelserna.. "It's fun to stay at the Y-M-C-A"...
Bästa momentet var ju precis när vi skulle ställa oss i kö för att hämta jackorna och jag hörde de välbekanta första tonerna i Kom igen Lena! Jag ryckte tag i kompisarna närmast och släpade in dom på dansgolvet igen och så röjde vi i 3 minuter och 51 härliga sekunder. DET mina vänner det är LYCKA!

In dulci jubilo

2009-11-12T11:20:00.002+01:00

Dra mig baklänges, snart är det ju för sjutton JUL! Det är ju bara 42 dagar kvar till tomten kommer! Oh my! Nu kan jag med gott samvete fortsätta lyssna på julmusik och längta!
Tror bannemig att jag ska pysa ner på stan och köpa julstjärna och julsaker! Ja! Det ska jag!

Ps. Tentan gick.. öh ingen aning det visar sig. Ds.

Clownerna anfaller

2009-11-09T18:15:00.003+01:00

Såg just hur jag sett ut på bibblan i 8 timmar, förutom att jag hade skitigt hår och var osminkad (men det visste jag ju) märkte jag att den underjordsfinne jag har någonstans på nästippen (svårlokaliserad) har bytt form och fått min näsa att se ut som en clown-näsa, knallröd och lite svullen. Så såg den minsann inte ut när jag gick imorse!
Tur att jag ska hålla mig för mig själv inne på rummet hela kvällen ikväll. Ska dock försöka smyga ut obemärkt och laga mig lite middag.

TENTA IMORGON! Tänk på mig mellan 9.00 och 13.00!!!!

Måndag

2009-11-09T08:48:00.002+01:00

Var hemma i Sunnersta över eftermiddagen och natten. På morgonen kom det gubbar i blåbyxor med hammare över axeln och började banka på våra köksbänkar. På 20 minuter låg nästan allt i köket ute på en släpvagn. Det vill säga, köksrenoveringen som mor och far har pratat om i flera år har äntligen kommit igång. Det kommer nog bli fränt, tror jag!
Idag: Till stadsbibblan, plugg till ca 18, sen hem, äta, titta på Bridget Jones, sova.
Imorgon: TENTA!

Tidevarv komma

2009-11-04T22:45:00.003+01:00

När dagen blir mörk och när snön faller vit,
då skrider hon närmre, då kommer hon hit,
och då vet man, att snart är det jul.

För att få lite julkänsla... finns inget bättre än musikklassernas julskiva. Lyssna och njut. Själv längtar så att jag får lite ont i magen. Ljus, mörker, snö, lussekatter och pepparkakor, glögg, julstjärnor, julljus, adventsstakar...

I still wasn't kissed at sixteen

2009-11-04T22:17:00.002+01:00

Sista VFU's i termin ett imorgon! Skönt fast lite trist, det har ändå varit skoj. Fast just nu känns det som om att praktiken är ivägen för anatomiplugg... vill helst sitta på bibblan hela dagen imorgon, men vad ska man göra...
Jag har känt mig helt snurrig i huvudet nu de här senaste veckorna. Har fått plötsliga attacker då jag känner mig som den mest ensammaste i hela världen, som om att allt är värdelöst och som om att jag aldrig kommer klara varken tenta eller något annat jag tar för mig.
Tänk om man var en sån där person som bara klarar allt hela tiden. Som får bästa betyg på alla tentor utan att behöva anstränga sig och som bara klarar av allt utan några motgångar. Som min granne skulle ha sagt, inte särsklit lärorikt, men som jag skulle säga, jävligt najs.
Plus att det är så förbenat kallt hela tiden på Phyllebo. Elementen är på max och ändå fryyser jag in till bara benen. Eller femur, humerus, metacarpalbenen, fingerfalangerna, tibia, fibula, ulna, radius, metatarsalbenen, os coxae och så vidare.

Satan, min tvätttid tog slut för tjugo minuter sen, måste hämta den... Tjao.

Appropå

2009-11-03T00:18:00.003+01:00

Alltså. Det här med svininfluensan. Läste i AB idag att lille Simon dog av nämnda influensa. Mamma pratade med mig häromdagen att jag ska hänga med när de ska vaccinera sig. Och jag läser vidare i AB om att skolungdomar är rädda för att ta vaccinet, endast 1 person i klassen i artikeln tänker vaccinera sig, 13 har sagt nej, 8 är tveksamma och 1 har redan vaccinerat sig.
Läste häromdagen i Pernilla Wahlgrens blogg ett rätt intressant inlägg, med en video som jag dock är mycket tveksam till. Men ändå.
Men ändå. Man kan ju inte låta bli att bli lite skraj när man hör om alla som mår piss av vaccinet. Antar att jag är lite som många andra, typ, ääh, men jag kommer ju inte få svininfluensan osv. Och jag kommer nog i slutändan ta skiten ändå. Men som sagt, ändå, jag kan inte låta bli att bli lite nervös...

Måndagsblaj...

2009-11-02T23:07:00.002+01:00

Ja herre min je. Nästan exakt en vecka kvar till tenta och jag får lite magknip när jag tänker på det. Och för var dag som går blir mitt rum bara rörigare och rörigare. Kläder överallt. Suck.
Jag har köpt vackra vackra rosor som står och lyser i hörnet. Fiina!
Och så har jag börjat lyssna på julmusik. Börjar bli dags nu... På tal om det, julklappar var det ja...
Idag satt jag i nästan fem timmar i sträck på bibblan och pluggade och fick ont i nacken. CNS, CNS, CNS. Hujedamej.
Och jobb. Blä. Åt lax till middag, nu mår jag lite illa. Urk.

Jag är vigaste bönan i stan!

2009-10-29T11:37:00.002+01:00

Sa "Inger 85" (namn och ålder är givetvis fingrerade) och studsade ur sängen. Härligt med livsenergi på ålderns höst!
Räkningar är betalda. Chilifruktväxten står och är röd och vacker i fönstret, ska väl skörda snart. Buttericks nästa med Lången för att kika på och förhoppningsvis inhandla maskeradkostym till helgens bravader. Skoj!
Va fan! Mitt element är iskallt! Inte undra på att jag fryser som en ärta på mornarna!

Jag har blivit Mary Kay-nörd också.

Ang SD...

2009-10-27T00:20:00.000+01:00

Jag tycker den här bilden är lite bra =)

Fina saker är bra saker

2009-10-26T23:05:00.003+01:00

Jag gillar att göra fint när jag pluggar. Jag vill anteckna vackert från första början, i olika färger och med prydlig handstil (inte alltid så smart, eftersom det tar lite tid). Jag vill ha sånna hära små klisterlappar i böcker så att jag lätt hittar det jag letar efter och så vidare.
Så idag när jag och Lången var på LundeQ köpte jag mig en massa tuschpennor (typ 40 för 29:-!) i regnbågens alla färger. Det blir så fasligt tjusigt så att jag nästan smäller av. Jag håller på att sammanfatta hela nervsystem-kapitlet i alla de färgerna nu, och det blir så trevligt så att det nästan inte är sant!
Nåt annat som är snuskigt fint är min nya lilla växt jag köpte idag. En chiliplanta! Och det bästa av allt, man kan äta chilin! Himla tjusigt!
På bilden ser vi den pumpa jag och grannen Anton karvade ut härom veckan. SÖÖT! Han heter August!

Dagens?

2009-10-24T20:56:00.002+02:00

Någon slags dagens outfit bara för att jag är så fasligt nöjd med min allara nyaste rosett. Jag tycker att jag ser ut som en slags Musse Pigg!

:

2009-10-24T17:28:00.001+02:00

Lyssna och lär

2009-10-22T12:35:00.002+02:00

En väldigt viktig egenskap hos en person är att han eller hon verkligen lyssnar när man pratar. På senare år har jag träffat allt fler människor som flackar med blicken och tänker på annat när man pratar med dem. Jag har faktiskt testat flera gånger att bara tystna mitt i en historia och se hur många som inte ens märker att jag slutar prata. Oroväckande många gånger märker inte personen mitt emot mig att historian slutade mitt i. Fruktansvärt otrevligt och ohövligt. Jag försöker allt vad jag har för att inte göra likadant, men även solen har fläckar. En person som dock aldrig verkar ha en fläck när det gäller att lyssna, är min ex-cafévärdskollega, recceförmanskollega och mycket goda vän Tova. Det finns inget som är så tacksamt som att berätta något för henne. Det kan vara en helt ointressant grej, man kan stamma och tappa bort sig tretusen gånger i historian, men hon lyssnar alltid ändå! Tittar en rakt i ögonen och verkligen lyssnar tills allt är färdigberättat och klart. Det kallar jag god lyssningsförmåga!

Åh vilken underbar dag! Diggilo diggiley...!

2009-10-20T16:58:00.002+02:00

Idag är en micket bra dag!!

Det börjar med att jag, precis när jag ska stänga ner datorn för att gå till skolan, får mejl från facebook där de ger mig nya inloggningsuppgifter till mitt konto. SÅ JAG ÄR MED FACEBOOK IGEN!! WOHO!!!
Jag hinner äta frukost
Jag kommer ihåg att ta med lunch
Jag fick med mig nästan allt föreläsningsmaterial till skolan
Jag får, efter föreläsningen, reda på att detta var sista föreläsningen i CNS innan tenta!! Jag som trodde att vi knappt hade börjat med det, så var vi klara!!
När jag kommer hem får jag reda på att den rapport om hälsa jag skrev till förra kursen är godkänd helt utan att jag behöver ändra/komplettera något alls! Vilket vår lärare sa innan att "typ alla skulle behöva".

Kunde typ inte bli bättre! AWOHO!

Come to our cabaret!

2009-10-15T00:45:00.003+02:00

Jag var på lillasyster ysters Cabaret idag, en show som alla musikklass-åttor gör. Killar i den åldern är så himla söta! De har liksom inte vuxit i sig själva än, har börjat bli sådär lite coola, men vet inte hur de ska hantera de långa armarna, benen och håret som alltid faller ner i ansiktet. Och så är några av dem fortfarande i målbrottet och kan inte riktigt kontrollera sin röst. Tussigt!
Och tjejerna är förstås sådär tuffa och lite före killarna i utseende och mogenhet. Urrrrsch. Jag längtar verkligen inte tillbaka till högstadiet!
Hur som helst, så var i alla fall cabareten rolig och dom sjöng fint, speciellt impad blev jag av två av killarna. Och justja, en av tjejerna som sjönt I'm so excited på slutet var riktigt tuff. Och en av tjejerna som sjöng Oh Romeo hade världens coolaste stil.
Jag minns tillbaka till vår cabaret om Elof som blev överkörd av ett tåg och återupplevde sitt liv innan han fick välja mellan himmelen och helvetet... Har hört att det finns en film från den, skulle nästan döda för att få den i min ägo!

Åh justja :D Träffade musiklärar-Anders! Och han gav mig världens kram och sa "Vad jätteroligt att se dig!!", med eftertryck! Kul att träffa den lilla puttinutten igen! Nej för fan. Klockan går och här sitter jag.

VFU nummer 3 imorgon! Då ska vi undersöka balans. Schpännande.

En godisbit kvar i skålen

2009-10-13T23:05:00.003+02:00

Jaha. Tiden går, facebooklösheten består. Jag vet att jag tjatar, men facebook är som min lilla vän.
Detta är dock inte enbart av ondo. Jag pluggar med än jag brukar och fördriver inte timmar framför min lilla dumburk. Jag roar mig med att lyssna på klassisk musik och umgås med Benny the Skeleton som hjälper mig att hitta processus styloideus radii och en och annan muskel. Hälsosamt.
Något mindre hälsosam var dock fredagen som slutade i sängen kl halv elva. Jag hade då dragit i mig 2 vinare alldeles själv och däckat. Orutinerat. Tack och lov var jag inte själv om denna pinsamma sits, jag delade den tack och lov med mina vänner som allihop irrade hem skämmigt tidigt. Nu är vi dock en erfarenhet rikare och tackar för det.
Fredagen efterföljdes av en mycket trevlig ICA-personalfest. Där körde jag dock på den rutinerade stilen och höll mig lagom kalas hela kvällen.

Saknar diiiiig

2009-10-12T23:34:00.002+02:00

Mina tankar kretsar till mycket stor del runt mitt numera obefintliga facebook-konto. Jag blir ärligt helt tokig, vet inte vad jag ska ta mig till. Buhu. Det är nog såhär det känns när man inte har knarkat på ett tag vid knarkberoende. Eller nåt. Jag kan inte ens formulera mig bra. Hur ska detta sluta? Jag är nu inne på min 4:e facebooklösa dag.

Panik

2009-10-11T11:53:00.002+02:00

Jag får panik, panik, panik. Någon har "hackat" (eller försökt logga in på mitt konto så många gånger att det spärrats) mitt mejlkonto vilket har gjort att jag varken kommer in på facebook eller min hotmail. Jag har försökt mejla både facebook och hotmail, men jag vet inte om det kommer ge några resultat.
Jag är helt cut off till omvärlden känns det som eftersom jag varken har min facebook eller msn att få kontakt med folk med. Därför får jag använda min "seriösa" mejl till MSN. Så, alla som ser detta som känner mig, adda mig på sundqvistjohanna@hotmail.com !!

Till trots

2009-10-07T16:59:00.002+02:00

Trots min ändå relativa glädje jag uttryckte i förra inlägget känner jag mig väldigt litenledsen ikväll. Helt skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova till, säg den 11 november (min anatomitente är då över). Strunta i allt vad plugg heter, bara göra exakt vad jag vill göra. Sova hur länge jag vill på morgonen och äta vad jag vill utan att behöva träna eller göra nånting. Helst skulle jag vilja vara två år och få krypa upp i mammas knä och trycka huvudet tätt mot henne och snutta på tummen tills allt känns bra igen.
Istället måste jag ta tag i mig själv, gå till lutis o handla, laga mat, och försöka få nåt plugg gjort. Uss o fy!

Skönt

2009-10-07T16:00:00.002+02:00

Jag tycker att det är så fantastiskt härligt att känna att man har tagit rätt beslut, att man har insett vad som är bra för en. Och att något kanske inte har varit bra för en. När något som kändes jobbigt förut, nu längre knappt är ett hårstrå som kittlar en lent på halsen. Sånt känns bra.

I punktform

2009-10-06T17:35:00.004+02:00

Jag har ett strykjärn, synålar, sytråd, knappnålar och säkerhetsnålar! Vuxen jojo!
Jag blev lite besviken nyss, chokladpudding är inte lika gott som det brukar vara längre..
Min första tvätt på Phyllebo (var bara lugn, jag har tvättat hemma gångerna innan) rullar nu nere i källaren. Men jag förfasades över hur äckligt och smutsigt det var i tvättmedelfacket! Urk!
Benny är orange i ansiktet, han har blivit prydd med en massa små lappar med namn för att jag ska lära mig vad alla ben heter.
Det suger att the Beatles inte finns på spotify!
Undrar ibland om det bara är jag som bor i min korre. Det är fasligt öde rätt så ofta. Vilket jag råder bot på genom att uppmuntra mina korrekompisar att ha öppen dörr när man är hemma genom att själv låta dörren stå på glänt. Trevligare så på nåt sätt.

Lösryckt

2009-10-05T23:29:00.003+02:00

Har en stor klump av rå köttfärs i magen. Det är ruskigt gott faktiskt, i alla fall om den har gojsats ihop med "redning" innan man käkar't. Men jag börjar få lite ont i magen... Hoppas jag klarar mig från mul- och klövsjukan!
Åh jag är trött som en gris och var tvungen att stanna kvar en halvtimme extra på jobbet, när vi skulle stänga började CG (CashGuard, kassasystemet) krångla så det tog en jädra tid innan vi kom därifrån.
Jag känner mig som en stor flicka, jag har ströbröd och kryddor i skåpet.

Muuuu...

Första oktober

2009-10-01T12:21:00.002+02:00

Nu har jag bott på Phyllebo i exakt en månad. Och redan räknar jag mitt lilla 18 kvadratmeters rum som mer "hem" än hos mor och far i Sunnersta. Visst är det mysigt att komma hem hem där allt finns, man får lagad mat och lite familjärt sällskap, men det är alltid lika skönt att komma tillbaka till Torsgatan där hela mitt liv finns nu. Och fint har det blivit tycker jag, jag har till och med en massa prydnadskuddar, gardinerna har kommit på plats, mitt fina vitrinskåp står stadigt och proppfullt med en fin klängblomma hängandes ner från sig.
Just nu är det lite rörigt eftersom jag har all rekvisita till helgens rally i rummet, men snart återgår allt till sin ordning igen.

Idag var jag på min andra praktik, eller VFU (verksamhetsförlagda utbildning). Eftersom jag numera har tystnadsplikt kan jag inte avslöja vart jag var, men vår uppgift var i alla fall att observera aktiva förflyttningar hos äldre vilket var helt okej. Än så länge känner man sig lite plump när man står där och ska försöka tänka sjukgymnastiskt, men det kommer väl. Coola var vi i alla fall med riktiga sjukhuskläder, ni vet sånna där blåvita kläder som bla läkare har! Jag kände mig nästan redo att göra en hjärnoperation eller något liknande.

Duktiga jojo ska plugga nu.

Blomster

2009-09-29T16:18:00.004+02:00

Jag finner blommor oerhört märkliga... Jag har inte de allra grönaste fingrarna, på sin höjd kan man kalla dem ljus, ljust mintgröna. Det vill säga, jag klarar inte av de mest avancerade skapelserna med vackra röda blommor och så vidare. Man tycker ju att IKEA's blomsortiment torde vara ett ganska lättskött ett, men ungefär likvärdigt svåra blommor. Men icke! Inför flytten köpte jag två små blommor, en liten palmaktig sak och en jättecool en med långa sprötblommor. Den levde och frodades hemma i Sunnersta, men jag lovar, en dag efter att jag flyttat in till stan så påbörjades en relativt snabb döendeprocess. Tillslut var den torr som fnöske trots att jag vattnade, vred på den och så vidare. Jag gav i alla fall tillslut upp och slängde den. Palmen däremot
Eller vänta nu här....

det var nog inget förresten, är inte palmer typ omöjliga att ta kål på? Jag skulle i alla fall jämföra de två IKEAblommorna, men det är nog ingen idé.. Äh, blablabla och bla. Strunt samma... Hehe..

Fredag är ändå den dagen som känns bäst!

2009-09-28T14:52:00.016+02:00

Jag älskar när man hittar sina kameror och märker att de är proppade med bilder som ens älskade vänner har tagit! Fredagen var inget undantag, båda kamerorna pulserde nyligen av överfullhet och de har nu fått lätta på trycket och mjölkats på bilder. Så mycket glada ansikten och tokiga miner. Benny har visst fått sig både en och två svängomer och kreativare lösningar på platsbrist får man leta efter!
Fredagen blev i alla fall en skoj kväll på alla sätt! Den som väntar på något gott, tänkte jag när jag satt och väntade på mitt sällskap för kvällen som inte började droppa in förrän efter nio. Men som sagt, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det blev partaj tills vi drog vidare till olika destinationer, jag, Sandra och Niklas till Värmlands, såklart! Där skakade vi rumpa och kramades lite med bekantingar och vänner innan vi åter styrde kosan mot Phyllebo för lite efterfest.
Inte allt för sent bröt vi upp, och vissa drog sig upp till Hannes, men jag avlade bara ett snabbt besök där innan jag drog mig tillbaka.
Jag har kommit på en bra grej! Jag bidrar ju jättemycket till korrekassan eftersom jag efter varje efterfest lägger ner säkert 20 kronor i burkar och flaskor i vår gemensamma pantkorg. Därför kan inte mina grannar tycka att det bara är av ondo =)
Så till lite minnen från kvällen...

Jag, Karin och Ida!

Söta Miriam!

Bästa Karin och jag

Jag, Sandra och Niklas på Värmlands med Hannes

Vi träffade Anton!

Och dansade lite på högtalarna

posade framför kameran...

Innan vi styrde tillbaka till Torsgatan och åter slöt upp med fint folk

Tova och Sofie var med såklart!

Benny hade många beundrare, och konstigt vore väl annars, sötnosen!

Pedram var också med!

God eftermiddag! Nu ska jag plugga lite, sen styr jag kosan mot ackis, ingång 34 där jag ska få bli vaccinerad.. Jag har kommit fram till att jag inte riktigt är så döförtjust i nålar. När jag fick dropp innan sommaren när jag hade halsfluss så blundade jag när hon stack in nålen, och sen rörde jag helst inte armen under hela dagen jag låg där. Tur att det är sjukgymnast och inte sjuksköterska jag ska bli!

Vad vet du om månljuset?

2009-09-26T21:32:00.003+02:00

Det är lite kyligt om nätterna nu för tiden. Och morgonen brukar bita rätt rejält i mina bara händer när jag rejsar till ackis på mornarna. Men det är mysigt, jag tänder mitt lilla ljus i fönstret och betraktar mina grannar. Jag har observerat en tant som går ut och röker på balkongen mitt emot ungefär varje halvtimme och jag tänker att hon trotsar kylan för hon tycker så himla mycket om sina cigaretter. Men det är inte så bra. Jag känner ganska ofta röklukt utifrån när jag har mitt fönster öppet. Jag brukar sniffa lite på röken och lyssnar på rösterna där ute och tänker att jag i alla fall inte ensam.
Benny är min lilla älskling och han gör mig sällskap på kvällarna och hjälper mig på dagarna. Ibland försöker jag ropa på honom och kolla om han kommer till mig, men än så länge står han bara där och tittar när jag ropar på honom. Och tur är väl kanske det?

Benny and the boys

2009-09-25T20:47:00.003+02:00

Fina värmlandspojkar var här häromdagen innan de, iklädda frack, skulle bege sig till Uplands för gratis ärtsoppa och plättar (man får det på torsdagar om man har högtidsdräkt på sig ^^ ) . Kunde inte låta bli att föreviga dem tillsammans med min sambo. Tjusiga va?

Rally Monte Carl

2009-09-23T22:58:00.005+02:00

VBK ställer upp i RMC #09! Jag citerar Tova; "det kommer gå åt helvete", men tusan så skojigt vi ska ha det! Kanske får Benny följa med? Nja.. han passar nog bättre på lite lugnare äventyr =)

Sötnos!

2009-09-23T18:14:00.000+02:00

Skellebellet Benny The Skeleton has arrived!! Meet my new friend!

Friends fo'evah

2009-09-20T22:58:00.002+02:00

Jag kommer få en ny, alldeles speciell vän! Lite mager och tanig, men han är alltid glad! Benny the Skeleton heter han, och förväntas dyka upp senare i veckan. Jag ska få min alldeles egna skelettkompis, som inte bara ska hjälpa mig med att plugga, utan han kommer också att passa utmärkt i mitt lilla rum som vacker inredningsdetalj. Välkommen hit Benny, välkommen hem!

Ett steg närmre...

2009-09-15T22:59:00.001+02:00

He rre gud så trött jag är. Lång dag med sega föreläsningar och en helkväll med möbelbyggande sliter en aning, men nu börjar det bli riktigt fint! Vitrinskåpet med blomdörr är uppe och byrån Kullen är ihopskruvad, vilket innebär att alla mina kassar med glas o dyl är borta borta borta! Längtar såå tills gardiner och rullgardin är uppe, det kommer bli såå tjuuusiiigt! Alla är välkomna att hälsa på och se hur jag har det! Kanske bjuder jag på inflyttningsdrink om ni har tur =)!

Pojkar och flickor gick genom kärlekslunden

2009-09-13T23:45:00.007+02:00

Igår var jag och mor på IKEA och inhandlade de möbler som jag saknat i mitt lilla rum. En fin svart byrå och ett vitrinskåp med jättefin glasdörr, frostat glas med blom-mönster. Vackert! Och så en spegel förstås, röd och fin lampskärm till hallen och annat smått och bra. Så nu sitter jag i IKEAkartonger och väntar på att mor och far kommer på tisdag för att hjälpa till att skruva och hamra.
Fredagens nollesittning/första klubb 054 blev helt sick. "Kvällen" slutade på efterfest hemma hos mig vid halv elva-tiden på lördagsmorgonen. Dvs städsexa på Värmlands som jag stannade på till klockan 7 och sen alltså efterfest hos mig med diverse gött fölk. Jaja, det gäller väl att ta i ordentligt sista "lediga" helgen på flera veckor!! (mina grannar lär inte gilla mig. Fick dessutom reda på att min korridor tydligen har varit väldigt fest-lös. Tur att det gamla folket flyttar ut så att nya flyttar in!) När jag kom till ICA imorse kändes det helt fel. Jag är inte gjord för att jobba på ICA längre. Jag hör hemma inne i stan, på värmlands, med vänner, på phyllebo.. nej.. det känns inte alls bra. Får se hur jag ska göra med det där...
Annars så, tja, rullar väl allt på. Jag har ta mig sjutton inte varit hemma en hel kväll och bara varit sen jag flyttade in, och det börjar kännas som om att jag aldrig kommer vara det... Men nu börjar anatomin i skolan, så från nu blir det plugg som gäller... Kul, men jag är seriöst rädd för att jag inte ska klara det. Så mycket som ska tryckas in på kort tid. Och när jag säger trycka menar jag trycka, för här snackar vi inte förståelsekunskap utan "det här ska du kunna så det är bara att hålla käft och lära sig"-kunskap. Nåja, det blir nog bra.

Just nu ser jag fram emot den Håkan Hellström-för/efterfest som har utlovats hos mig inom en snar framtid. Endast Håkan! Hurra!

Kolla min fina dörr! Den har börjat påbyggas med fina bilder.

My crib!

2009-09-07T22:56:00.003+02:00

Jag älskar att bo själv! Det är najs att ha en egen dusch med egen duschtvål och eget schampo, en egen liten hall där bara mina skor och jackor hänger. Och jag FÅR slänga smutstvätt på golvet, för det är ingen som bryr sig! Och råkar jag ha Bretonkex i samma låda som alla mina teknikprylar så är det ingen som säger att det är dumt (jamenar smulor i bankdosor, kameror och sladdar är ju inte enbart bra). Fast jag får faktiskt städryck titt som tätt, så bretonkexen blir nog inte långvariga. Jag tänker mig köpa en sån härn BAUTA-tavla från Ikea! Och ha den antingen ovanför sängen eller ovanför soffan, det kan bli fräckt tror jag! En annan sak jag måste komma ihåg är att hämta mina gympaskor från S-ersta för det är inte så jäklans bra att träna gympa i gå-skor, hehe. Lite klumpigt kan man ju säga.

Och så lite bilder från lördagens vin- och ostkväll som slutade långt in i dimman...

Fint jag hade dukat va?

Jojo gilla rödvin!

Snygga Sofia L!

Snygga Sofia M!

Slurp!

Slagsmål om vinet?

Fina vänner jag har va?

Nothing comes from nothing

2009-09-07T21:31:00.003+02:00

Pust och puh, vilken späckad dag, tack och lov att den är slut! Skola, värmlands och friskis. Och ravioli till middag! Jag är sugen på rödbetor och getost, det är jag för miriam berättade om mat som dom ätit på lingon. Avis eller vad!!!!!
Tror att jag ska fara hem till sunnersta snarast nu när mor min kommit hem från Rom. Då vill jag gärna ha rödbetor och getost. Med honom och pinjenötter! Åh mums...

EDIT: HAHA! Inte HONOM och getost. HONING och getost! (fast lite honom vore mys också ^^ )

Sjuker

2009-09-04T16:34:00.001+02:00

Det är så svinigt (hehe) sugigt att vara sjuk! Jag har haft ont i halsen i flera dagar och igår bestämde det sig visst för att bryta ut på rikt. Var tvungen att stanna hemma från skolan idag vilket sög så sjukt hårt. Hatar att missa föreläsningar, och idag var det dessutom start på en ny kurs. Sugit. Blä. Sov i alla fall till 15.30 så nu känner jag mig lite bättre, men fortfarande ont i halsen, täppt osv. Blev till att sjukanmäla mig på jobbet imorrn/ikväll vilket också suger.
Och ikväll som det ju är korridorsfest i grannkorridoren. Fy så orättvist!

Alla är högt över staden

2009-09-02T22:03:00.005+02:00

Nu är jag här! Phyllebo it is! Än så länge är det lite kalt på väggarna, men med tanke på att jag flyttade in igår så tycker jag att jag har kommit riktigt bra iordning!

Min lilla hall + bokhylla

Soffan! Den fick plats, hurra!

Säng och skrivbord

I tisdags var det återigen dags för nollepubrunda. Pga flytten anslöt jag till klassen vid halv tio tiden och hade endel att ta igen.

Jag och mina Sofior

Klassfölk

Jag och en tvåa. Här på Kalmars spelade de Håkans Nu kan du få mig så lätt, och hela klassen bröt ut i allsång. Underbart!

Samma tvåa med Erik

Och tillsist Snerikes!

Fredag är ändå den dagen som känns bäst

2009-08-31T10:14:00.003+02:00

Nollefest i fredags som tog sin början i en källarlokal i Fålhagen och slutade på Snerikes och senare, självklart, Max!

Jag och Sofia
Snygga sjukgymnastbrudar. Notera att jag har tappat ett ben.

Jag och Christina (som är ruskigt lik någon!)

Staffan och Robert

Sofia med min ena fadder Cissi.

Jag, Johanna och... fan! Nu har jag glömt. Faddrar är de iaf.

Linnéa med nån random dude.

Jag och Sofia igen!

Och så träffade vi förstås Olle och Pedram!

Tick tack!

2009-08-30T18:44:00.002+02:00

Jag har hittat något otroligt fint idag! Min försvunna armbandsklocka återfanns idag under flyttpackstädet. I en gammal väska som jag inte har använt på minst ett år låg den, och tickade fortfarande! Tänk va, i över ett år har den legat där och envist tickat på, trots att ingen tittat på den, som om att den visste att den skulle återfinnas och återigen få visa tiden för någon vilsen stackare. Så himla fint! Nu pryder den återigen min arm, och jag måste bara vänja mig vid att ha något i läder sittade på vänsterarmen dagarna i ända. Mysigt!

6.45

2009-08-29T06:43:00.002+02:00

Näst sista gången jag går upp såhär okristligt tidigt för att pysa till jobbet. Jag drömde inatt om ICA och det var typ en kaosdröm, vi får hoppas att det inte är likadant i verkligheten.
Nolleparty igår med förfest i fålhagen och partaj på snerikes, wey! Min första och enda Bryggan denna sommar haha. Jag är kass. Men! Fyra nätter kvar i Sunnersta!!